Gud bevare Israel för Jobströstare

I det pågående meningsutbytet angående kristnas förhållande till det judiska folket, finns det anledning att fästa uppmärksamheten på den holländske pastorn A.A. Leenhouts genom hans bok "Mannen med krukan" (Laví Media). Leenhouts tillhör dem som ser staten Israel som ingenting annat än ett politiskt verk. Han frånkänner staten Israel varje anspråk på att vara en del i Guds profetiska plan med sitt egendomsfolk och menar, att det judiska folket måste bli omvänt till Kristus innan landet Israel återupprättas och återförs till det judiska folket.
I konsekvens med denna tes hävdar Leenhouts att upprättandet av den judiska staten Israel 1948 var en misstag och folkrättsligt förkastligt, framtvingat av "den sekulära sionismen" samt USA som enligt Leenhouts "genomförde Palestinas delning med våld" och "utpressning med dollar" av imperialistiska skäl. Leenhouts säger att det judiska folket genom sin strävan att med mänskliga medel bygga en stat i stället för att låta sig omvändas till sin Messias, ådrar sig ett gruvligt straff, "Denna stat blir deras kors. Den är ett uttryck för deras köttsliga förhärdelse" (sid 41). Leenhouts medger visserligen att "det är fullt förståeligt att det judiska folket längtar efter en egen stat." Men han fortsätter med att förklara att "Den som, trots att Gud har uttalat en förbannelse, försöker att bygga... måste... betala hedningarnas pris och offra sin efterkommande för det." (Sid 42).
"Den förbannelse han hänvisar till är Jesu ord i Matt. 23:38-39: "Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde. Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill ett tid då I säger: "Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn!"
Eftersom denna förbannelse inte upphävs förrän Israels folk omvänder sig, är alla försök att innan dess upprätta en judisk stat i Israel fåfänga och mot Guds vilja enligt Leenhouts: "Lyckligtvis skall riket på nytt upprättas åt Israel... Det kommer aldrig att ske genom att man totalt förnekar Gudsordet. År 1947 valde man tyvärr en sådan väg. Då forslades byggstenarna till 'fästningen' Israel fram i enlighet med urgamla beprövade ímperialistiska och koloniala former." (Sid 42)
Att staten Israels grundandes 1948 var emot Guds vilja är en grundbult i Leenhouts resonemang. För att bevisa detta blir det nödvändigt för honom att också framställa förutsättningarna för Palestina-mandatets delning och statens bildande som orättfärdiga och orättvisa mot araberna. Leenhouts målar upp en bild där flera länders FN-delegater "utpressades" att rösta för en delning av Palestina-mandatet varvid "sionisterna" fick en knapp majoritet. Bortsett från USA, säger han, "var det till största delen sionistiska ledare som tog initiativet till våldförandet på omröstningen" (sid 48). Ordet "sionist" används i sammanhanget nästan konsekvent i stället för jude eller israel. Han återkommer flera gånger till uttrycket "den sekulära sionismen", liksom för att markera är att detta är en rörelse vars syfte med nödvändighet står i strid med Guds. Den bild han målar av sionismen som en mäktig rörelse med härskarambitioner och som med utpressning tvingar även FN att gå deras ärenden, för tankarna till ökända antisemitiska skrifter. Den utgivande stiftelsen anger i försättsbladet som sitt ändamål att motverka antisemitism.. Om detta är en skrift som vill motverka antisemitism, finns det skäl att fråga om det judiska folket vill ha sådan hjälp.
Leenhouts berättar om "hjärntvätt", underkänner FN-beslutet som folkrättsligt förkastligt och utan värde då det tagits under tvång, och ger araberna rätt i att ha underkänt delningen. "Därefter börjar blodsutgjutelsen", skriver Leenhouts och tycks med detta insinuera att judarna själva, eller "sionisterna", bar skulden till att arabländerna startade krig mot den nyfödda staten för att utplåna israel tillsammans med dess judiska invånare. Vidare kallar Leenhouts beslutet som grundlade Israels bildande för ett "bedrägeri" som Gud aldrig skulle behöva för att upphäva sitt folks exil (Sid 48), och han fortsätter med att säga att judarnas agerande vid omröstningen 1947 "är raka motsatsen till vad man kan förvänta sig av ett folk av präster".
Sitt enda stöd för allt detta hämtar han hos "the Arab Higher Committee" vars representant skriftligen utgjutit sig över att Haitis delegat först hade talat starkt mot en delning, sedan fått andra instruktioner från sin regering, enligt Leenhouts ett bevis för USA:s och "Sionisternas'' makt och påtryckningar. Han nämner inte ett ord det faktum att samtliga 11 arabländer kunde rösta mot den judiska staten medan judarna själva inte ens hade rätt att delta i omröstningen.
Man saknar nästan ord inför ett så flagrant sätt att förfalska historien. Det har skrivits mycket om FN-omröstningen i november 1947. "Miraklet i Lake Success", och det är väl känt att i den mån man kan tala om utpressning och påtryckningar utövades de av den arabiska sidan. Exempelvis Grekland varnades i förtäckta ordalag av Egypten om att deras landsmän som befann sig i arabländer kunde råka, illa ut om deras delegat röstade för en judisk stat. "Palestinas delning genomförde man med våld", skriver Leenhouts (sid 38) tydligen syftande på "sionisterna". "Därefter fortsatte våldet för att hålla stånd mot araberna, som inte accepterade denna reglering. Tyvärr löper nu en rak linje ända från 1947 till Israels ockupationspolitik av idag". Enligt Leenhouts var det alltså judarna som stod för våldet, araberna kunde inte annat än försvara sig mot "våldförandet" de utsattes för. Att arabstaterna samlat gick till angrepp för att förinta den enda säkra hemvist som fanns för de överlevande efter Förintelsen var alltså bara logiskt, judarna hade ju ingen rätt att med mänskliga medel bilda en stat eftersom de fortfarande befinner sig under förbannelse. Detta blir den oundvikliga kontentan av pastor Leenhouts syn på Israel.
Vilken fruktansvärd Israelsyn !
Pastor Leenhouts skriver att han mottagit detta budskap i en uppenbarelse.
Förmodligen är hans avsikter med sin bok ärliga. Kanske han också uppfattar sig som en profet till det judiska folket. Tecknet på en Guds profet är, att han talar sanning. En profet behöver inte, för att rättfärdiga sitt budskap, förfalska historien och svartmåla det judiska folket.
Leenhouts lovar (hotar) att tillställa sin bok inte bara kristna utan också det judiska folket. Flera kristna före honom har tagit på sig uppgiften att vara "Jobströstare'' för judarna; att gå till rätta med dem å Guds vägnar. De har uträttat ungefär lika mycket gott som de ursprungliga Jobströstarna gjorde, för judarna och för Guds ändamål. Personligen tror jag att Guds vrede alltjämt är upptänd mot Jobströstare genom seklen. Med sorg och upprördhet undrar jag hur pastor Leenhouts - i ljuset av nästan 2000-årig historia av judeförföljelse i korsets tecken - vågar lägga ytterligare till den syndaskuld gentemot det judiska folket som kollektivt låder vid oss kristna i dag. Jag kan bara instämma med rabbin Robert Wolkoff som vid ett tillfälle beträffande kristna Israelkritiker sade: "Hur vore det med 50 års tystnad?."
Jag vet inte hur stor ingång denna bok och dess budskap har i kristna sammanhang. Jag vet att den finns på flera bokbord. Det är angeläget att det i sammanhang som Shalom över Israel görs upp en rågång mellan budskapet i Leenhouts bok, och vad vännerna till det judiska folket står för.

Bengt Ove Andersson, Köping

Bengt Ove Andersson är lantbrukare. Han är lekmannapredikant i Metodistkyrkan i Köping, och styrelseledamot i Samfundet Sverige-Israels Västeråsavdelning.