Gud bevare Israel för Jobströstare
I det pågående meningsutbytet angående kristnas förhållande
till det judiska folket, finns det anledning att fästa uppmärksamheten
på den holländske pastorn A.A. Leenhouts genom hans bok "Mannen
med krukan" (Laví Media). Leenhouts tillhör dem som ser
staten Israel som ingenting annat än ett politiskt verk. Han frånkänner
staten Israel varje anspråk på att vara en del i Guds profetiska
plan med sitt egendomsfolk och menar, att det judiska folket måste
bli omvänt till Kristus innan landet Israel återupprättas
och återförs till det judiska folket.
I konsekvens med denna tes hävdar Leenhouts att upprättandet av
den judiska staten Israel 1948 var en misstag och folkrättsligt förkastligt,
framtvingat av "den sekulära sionismen" samt USA som enligt
Leenhouts "genomförde Palestinas delning med våld"
och "utpressning med dollar" av imperialistiska skäl. Leenhouts
säger att det judiska folket genom sin strävan att med mänskliga
medel bygga en stat i stället för att låta sig omvändas
till sin Messias, ådrar sig ett gruvligt straff, "Denna stat
blir deras kors. Den är ett uttryck för deras köttsliga förhärdelse"
(sid 41). Leenhouts medger visserligen att "det är fullt förståeligt
att det judiska folket längtar efter en egen stat." Men han fortsätter
med att förklara att "Den som, trots att Gud har uttalat en förbannelse,
försöker att bygga... måste... betala hedningarnas pris
och offra sin efterkommande för det." (Sid 42).
"Den förbannelse han hänvisar till är Jesu ord i Matt.
23:38-39: "Se, edert hus skall komma att stå övergivet och
öde. Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se
mig, intill ett tid då I säger: "Välsignad vare han
som kommer, i Herrens namn!"
Eftersom denna förbannelse inte upphävs förrän Israels
folk omvänder sig, är alla försök att innan dess upprätta
en judisk stat i Israel fåfänga och mot Guds vilja enligt Leenhouts:
"Lyckligtvis skall riket på nytt upprättas åt Israel...
Det kommer aldrig att ske genom att man totalt förnekar Gudsordet.
År 1947 valde man tyvärr en sådan väg. Då forslades
byggstenarna till 'fästningen' Israel fram i enlighet med urgamla beprövade
ímperialistiska och koloniala former." (Sid 42)
Att staten Israels grundandes 1948 var emot Guds vilja är en grundbult
i Leenhouts resonemang. För att bevisa detta blir det nödvändigt
för honom att också framställa förutsättningarna
för Palestina-mandatets delning och statens bildande som orättfärdiga
och orättvisa mot araberna. Leenhouts målar upp en bild där
flera länders FN-delegater "utpressades" att rösta för
en delning av Palestina-mandatet varvid "sionisterna" fick en
knapp majoritet. Bortsett från USA, säger han, "var det
till största delen sionistiska ledare som tog initiativet till våldförandet
på omröstningen" (sid 48). Ordet "sionist" används
i sammanhanget nästan konsekvent i stället för jude eller
israel. Han återkommer flera gånger till uttrycket "den
sekulära sionismen", liksom för att markera är att detta
är en rörelse vars syfte med nödvändighet står
i strid med Guds. Den bild han målar av sionismen som en mäktig
rörelse med härskarambitioner och som med utpressning tvingar
även FN att gå deras ärenden, för tankarna till ökända
antisemitiska skrifter. Den utgivande stiftelsen anger i försättsbladet
som sitt ändamål att motverka antisemitism.. Om detta är
en skrift som vill motverka antisemitism, finns det skäl att fråga
om det judiska folket vill ha sådan hjälp.
Leenhouts berättar om "hjärntvätt", underkänner
FN-beslutet som folkrättsligt förkastligt och utan värde
då det tagits under tvång, och ger araberna rätt i att
ha underkänt delningen. "Därefter börjar blodsutgjutelsen",
skriver Leenhouts och tycks med detta insinuera att judarna själva,
eller "sionisterna", bar skulden till att arabländerna startade
krig mot den nyfödda staten för att utplåna israel tillsammans
med dess judiska invånare. Vidare kallar Leenhouts beslutet som grundlade
Israels bildande för ett "bedrägeri" som Gud aldrig
skulle behöva för att upphäva sitt folks exil (Sid 48), och
han fortsätter med att säga att judarnas agerande vid omröstningen
1947 "är raka motsatsen till vad man kan förvänta sig
av ett folk av präster".
Sitt enda stöd för allt detta hämtar han hos "the Arab
Higher Committee" vars representant skriftligen utgjutit sig över
att Haitis delegat först hade talat starkt mot en delning, sedan fått
andra instruktioner från sin regering, enligt Leenhouts ett bevis
för USA:s och "Sionisternas'' makt och påtryckningar. Han
nämner inte ett ord det faktum att samtliga 11 arabländer kunde
rösta mot den judiska staten medan judarna själva inte ens hade
rätt att delta i omröstningen.
Man saknar nästan ord inför ett så flagrant sätt att
förfalska historien. Det har skrivits mycket om FN-omröstningen
i november 1947. "Miraklet i Lake Success", och det är väl
känt att i den mån man kan tala om utpressning och påtryckningar
utövades de av den arabiska sidan. Exempelvis Grekland varnades i förtäckta
ordalag av Egypten om att deras landsmän som befann sig i arabländer
kunde råka, illa ut om deras delegat röstade för en judisk
stat. "Palestinas delning genomförde man med våld",
skriver Leenhouts (sid 38) tydligen syftande på "sionisterna".
"Därefter fortsatte våldet för att hålla stånd
mot araberna, som inte accepterade denna reglering. Tyvärr löper
nu en rak linje ända från 1947 till Israels ockupationspolitik
av idag". Enligt Leenhouts var det alltså judarna som stod för
våldet, araberna kunde inte annat än försvara sig mot "våldförandet"
de utsattes för. Att arabstaterna samlat gick till angrepp för
att förinta den enda säkra hemvist som fanns för de överlevande
efter Förintelsen var alltså bara logiskt, judarna hade ju ingen
rätt att med mänskliga medel bilda en stat eftersom de fortfarande
befinner sig under förbannelse. Detta blir den oundvikliga kontentan
av pastor Leenhouts syn på Israel.
Vilken fruktansvärd Israelsyn !
Pastor Leenhouts skriver att han mottagit detta budskap i en uppenbarelse.
Förmodligen är hans avsikter med sin bok ärliga. Kanske han
också uppfattar sig som en profet till det judiska folket. Tecknet
på en Guds profet är, att han talar sanning. En profet behöver
inte, för att rättfärdiga sitt budskap, förfalska historien
och svartmåla det judiska folket.
Leenhouts lovar (hotar) att tillställa sin bok inte bara kristna utan
också det judiska folket. Flera kristna före honom har tagit
på sig uppgiften att vara "Jobströstare'' för judarna;
att gå till rätta med dem å Guds vägnar. De har uträttat
ungefär lika mycket gott som de ursprungliga Jobströstarna gjorde,
för judarna och för Guds ändamål. Personligen tror
jag att Guds vrede alltjämt är upptänd mot Jobströstare
genom seklen. Med sorg och upprördhet undrar jag hur pastor Leenhouts
- i ljuset av nästan 2000-årig historia av judeförföljelse
i korsets tecken - vågar lägga ytterligare till den syndaskuld
gentemot det judiska folket som kollektivt låder vid oss kristna i
dag. Jag kan bara instämma med rabbin Robert Wolkoff som vid ett tillfälle
beträffande kristna Israelkritiker sade: "Hur vore det med 50
års tystnad?."
Jag vet inte hur stor ingång denna bok och dess budskap har i kristna
sammanhang. Jag vet att den finns på flera bokbord. Det är angeläget
att det i sammanhang som Shalom över Israel görs upp en rågång
mellan budskapet i Leenhouts bok, och vad vännerna till det judiska
folket står för.
Bengt Ove Andersson, Köping
Bengt Ove Andersson är lantbrukare. Han är lekmannapredikant i
Metodistkyrkan i Köping, och styrelseledamot i Samfundet Sverige-Israels
Västeråsavdelning.