Abraham fick en uppenbarelse om judarnas uppgift i den yttersta tiden
Abraham Leenhouts är en anspråkslös man från Nederländerna.
Jag träffar honom i hans hem beläget i utkanten av Haag. Medan
det serveras kaffe och en alldeles speciell nederländsk kaka, lägger
han ut texten om den omskakande vision han fick 1948.
Ett profetiskt budskap, främst riktat till det judiska folket. Detta
budskap har nyligen utkommit i bokform på svenska.
Han skiljer sig i flera avseenden från den gängse bilden av en
profet. Under en längre tid tjänade Abraham Leenhouts som präst
i Reformera kyrkan i Holland. Han har läst teologi på universitetsnivå.
Länge var han övertygad om att all profetisk uppenbarelse redan
hade kommit till mänskligheten.
Men en händelse några år efter andra världskrigets
slut vände upp och ner på den övertygelsen. Abraham Leenhouts
fick omvärdera många av sina uppfattningar.
- På hösten 1948 fick jag en änglauppenbarelse. Jag befann
mig i mitt studierum då plötsligt en stark stormvind for genom
rummet. Utanför fönstret var allt stilla. Jag förstod inte
vad som hände men kände att det var något utöver det
vanliga. När jag tittade mig själv i spegeln var mitt ansikte
som på en död. Jag trycktes, som av en osynlig hand, ner i min
skrivbordsstol. Dödssvetten rann av mig. Min hand började skriva
utan att jag hade någon makt över den. Och de första orden
som formades på papperet var: "Mina barn har bett och jag svarar".
Visionen som på ett så dramatiskt sätt uppenbarades för
Leenhouts gäller framför allt judarnas uppgift i "den yttersta
tiden", alltså den messianska tiden. Budskapet var inte i linje
med den så kallade ersättningsteologin att judarna och Israel
spelat ut sin roll i och med det nya förbundet. Inte heller överensstämde
budskapet med många kristna Israelvänners syn att nuvarande staten
Israel är ett verk av Gud. Vad var det då för uppenbarelse?
- Judarna har under snart 2000 år gått på lidandets väg;
"Via Dolorosa". Och i likhet med Jesu Via Dolorosa-vandring kommer
den bara att leda fram till en "avrättningsplats", nämligen
staten Israel. Ja, staten Israel kommer att bli deras fall. Judarnas återvändande
till Israel är inte överensstämmande med Jesu ord där
han förutsade exilen som ett gudstecken på att han var sänd
av Gud. Man kan till exempel nämna hur det gick till när beslutet
om staten Israels bildande röstades igenom i FN. USA bedrev häftiga
påtryckningar på medlemsländerna för att de skulle
rösta för bildandet av staten. Utifrån ett folkrättsligt
perspektiv är det helt förkastligt. På så sätt
kan de aldrig upphäva exilen. Det är bara ett mänskligt försök.
Gud har visserligen sagt att landet tillkommer judarna, men på hans
villkor. I Gamla testamentet drevs judarna ständigt i exil därför
att de inte ville omvända sig. Också i dag krävs ett omvändande
för att exilen ska upphöra i ordets rätta bemärkelse.
- Sionism, fortsätter Leenhouts, är helt sekulär till sin
natur. Den förmår inte föra judarna till Jerusalem. Inte
heller den splittrade kristenheten kommer att klara detta. Hur ska då
situationen lösas i Mellanöstern?
- Det står i Romarbrevet att när hedningarnas fullhet kommer
så blir hela Israel frälst. Först då kommer världsfreden.
Allt annat är fåfänglighet.
Men hur ska man då se på de fredssträvanden som ändå
är på gång i Mellanöstern?
- Naturligtvis måste vi vara positiva till varje försök
att skapa fred. Men fred grundad på nukleär kraft är inte
vad Jesus menade med fred. Det kommer en stund då Israel, upptäcker
Jesus. Det kommer att ske genom ett övernaturligt ingripande och blir
början på den "messianska tiden" eller "tusenårsriket"
som många säger. Då kommer judarna att komma in i sin messianska
uppgift; nämligen att vara ett rike av präster.
Leenhouts fortsätter att förklara:
- Det handlar egentligen inte om att fördela en bit mark mellan judar
och araber, utan det viktiga är att fördela rollerna. Det handlar
om den uppgift som det judiska folket har att utföra i den messianska
tiden. De kommer aldrig att uppnå fred genom att sälja eller
byta bort en bit mark.
Vad spelar då kristenheten för roll i allt detta?
- Budskapet som uppenbarades för mig 1948 innehöll också
ord om Kyrkornas världsråd. Jag blev väldigt glad när
det bildades 1948. Jag tänkte att äntligen kommer kristenheten
samman i en världsomspännande organisation som en enhet. Men det
uppenbarades för mig att Kyrkornas världsråd liksom staten
Israel inget annat var än ett mänskligt försök till
fred på olika områden.
- Det som krävs är en annan sorts enhet. Nämligen den runt
nattvardsbordet. Det enade nattvardsfirandet! Som det nu är står
kristenhetens "syndiga" splittring i vägen för judarnas
omvändelse. Vi kan läsa i Jesaja 61 som handlar om det kommande
fredsriket. Där finner vi modellen för framtiden och vilken roll
kristenheten har gentemot judarna. Det talas där om Levi stam som underhölls
av de andra stammarna för att kunna utföra sin tjänst som
präster. På samma sätt måste den enade kristenheten
i framtiden friställa det judiska folket till att utföra sin uppgift;
att vara ett rike av präster.
Då kommer araberna att kunna leva i fred och judarna kommer in i sin
messianska uppgift. Detta är den enda vägen till fred. Om man
inte väljer denna väg kommer världen att gå under med
atombomber, tror Abraham Leenhouts.
Han har mycket att säga om tidsaspekten på "de yttersta
tingen". I sin bok "Mannen med krukan" beskriver Leenhouts
en del av skeendena i Uppenbarelseboken.
Vid sin uppenbarelse 1948 fick Leenhouts klart för sig att Bibelns
sista bok egentligen är uppdelad i tre tidsepoker. Nyckelstället
menar han är kapitel 10 som beskriver en alldeles speciell tidsperiod.
Plågorna som drabbar jordens människor i kapitel 8-9 är
inte samtida med plågorna i kapitel 15-16.
- Jag uppmanar alla bibeltroende kristna att pröva mitt budskap. Bibeln
säger ju: "Förakta inga profetior, men pröva allt"
(1 Tess 5:20-21).
Leenhouts pekar på att Johannes, som nedtecknade Uppenbarelseboken,
faktiskt hindrades av Gud själv att skriva ner allt han hörde.
Denna Guds hemlighet menar alltså Leenhouts vara den messianska tiden,
alltså en tid när judarna bokstavligen kommer att vara ett rike
av präster. Då kommer grödan att ge skörd tolv gånger
om året och alla folk ska vända sig till Jerusalem.
Det som skiljer Leenhouts från den traditionella synen är att
han menar att allt detta kommer att ske inom historiens ram, och att "uppryckandet"
av dem på Jesus troende kommer att ske först efter den messianska
tiden.
Under åren har en mängd förkunnare framträtt med olika
tolkningar av Uppenbarelseboken och den yttersta tiden. Frågan inställer
sig givetvis, varför ska man tro på just denne till synes enkle
holländare framför en mängd andra, i mångas öron
"större" predikanter?
Leenhouts blir inte förvånad över frågan.
- Till sist är det naturligtvis bara den helige Ande som genom andlig
insikt måste överbevisa oss att det stämmer. En professor
sa till mig: Det stämmer, det är vägledande! Flera andra
har sagt samma sak. Många förvånas över denna bibeltolkning.
Jag tycker att prövningen av en profetia måste börja med
en bibeltolkning. Man måste ställa frågan: överensstämmer
det med Skriften?
- Allt profeterande är ett styckverk och det gäller även
mig.
Särtryck från Dagen 16/3 1995