Abraham fick en uppenbarelse om judarnas uppgift i den yttersta tiden


Abraham Leenhouts är en anspråkslös man från Nederländerna. Jag träffar honom i hans hem beläget i utkanten av Haag. Medan det serveras kaffe och en alldeles speciell nederländsk kaka, lägger han ut texten om den omskakande vision han fick 1948.
Ett profetiskt budskap, främst riktat till det judiska folket. Detta budskap har nyligen utkommit i bokform på svenska.
Han skiljer sig i flera avseenden från den gängse bilden av en profet. Under en längre tid tjänade Abraham Leenhouts som präst i Reformera kyrkan i Holland. Han har läst teologi på universitetsnivå.
Länge var han övertygad om att all profetisk uppenbarelse redan hade kommit till mänskligheten.
Men en händelse några år efter andra världskrigets slut vände upp och ner på den övertygelsen. Abraham Leenhouts fick omvärdera många av sina uppfattningar.
- På hösten 1948 fick jag en änglauppenbarelse. Jag befann mig i mitt studierum då plötsligt en stark stormvind for genom rummet. Utanför fönstret var allt stilla. Jag förstod inte vad som hände men kände att det var något utöver det vanliga. När jag tittade mig själv i spegeln var mitt ansikte som på en död. Jag trycktes, som av en osynlig hand, ner i min skrivbordsstol. Dödssvetten rann av mig. Min hand började skriva utan att jag hade någon makt över den. Och de första orden som formades på papperet var: "Mina barn har bett och jag svarar".
Visionen som på ett så dramatiskt sätt uppenbarades för Leenhouts gäller framför allt judarnas uppgift i "den yttersta tiden", alltså den messianska tiden. Budskapet var inte i linje med den så kallade ersättningsteologin att judarna och Israel spelat ut sin roll i och med det nya förbundet. Inte heller överensstämde budskapet med många kristna Israelvänners syn att nuvarande staten Israel är ett verk av Gud. Vad var det då för uppenbarelse?
- Judarna har under snart 2000 år gått på lidandets väg; "Via Dolorosa". Och i likhet med Jesu Via Dolorosa-vandring kommer den bara att leda fram till en "avrättningsplats", nämligen staten Israel. Ja, staten Israel kommer att bli deras fall. Judarnas återvändande till Israel är inte överensstämmande med Jesu ord där han förutsade exilen som ett gudstecken på att han var sänd av Gud. Man kan till exempel nämna hur det gick till när beslutet om staten Israels bildande röstades igenom i FN. USA bedrev häftiga påtryckningar på medlemsländerna för att de skulle rösta för bildandet av staten. Utifrån ett folkrättsligt perspektiv är det helt förkastligt. På så sätt kan de aldrig upphäva exilen. Det är bara ett mänskligt försök. Gud har visserligen sagt att landet tillkommer judarna, men på hans villkor. I Gamla testamentet drevs judarna ständigt i exil därför att de inte ville omvända sig. Också i dag krävs ett omvändande för att exilen ska upphöra i ordets rätta bemärkelse.
- Sionism, fortsätter Leenhouts, är helt sekulär till sin natur. Den förmår inte föra judarna till Jerusalem. Inte heller den splittrade kristenheten kommer att klara detta. Hur ska då situationen lösas i Mellanöstern?
- Det står i Romarbrevet att när hedningarnas fullhet kommer så blir hela Israel frälst. Först då kommer världsfreden. Allt annat är fåfänglighet.
Men hur ska man då se på de fredssträvanden som ändå är på gång i Mellanöstern?
- Naturligtvis måste vi vara positiva till varje försök att skapa fred. Men fred grundad på nukleär kraft är inte vad Jesus menade med fred. Det kommer en stund då Israel, upptäcker Jesus. Det kommer att ske genom ett övernaturligt ingripande och blir början på den "messianska tiden" eller "tusenårsriket" som många säger. Då kommer judarna att komma in i sin messianska uppgift; nämligen att vara ett rike av präster.
Leenhouts fortsätter att förklara:
- Det handlar egentligen inte om att fördela en bit mark mellan judar och araber, utan det viktiga är att fördela rollerna. Det handlar om den uppgift som det judiska folket har att utföra i den messianska tiden. De kommer aldrig att uppnå fred genom att sälja eller byta bort en bit mark.
Vad spelar då kristenheten för roll i allt detta?
- Budskapet som uppenbarades för mig 1948 innehöll också ord om Kyrkornas världsråd. Jag blev väldigt glad när det bildades 1948. Jag tänkte att äntligen kommer kristenheten samman i en världsomspännande organisation som en enhet. Men det uppenbarades för mig att Kyrkornas världsråd liksom staten Israel inget annat var än ett mänskligt försök till fred på olika områden.
- Det som krävs är en annan sorts enhet. Nämligen den runt nattvardsbordet. Det enade nattvardsfirandet! Som det nu är står kristenhetens "syndiga" splittring i vägen för judarnas omvändelse. Vi kan läsa i Jesaja 61 som handlar om det kommande fredsriket. Där finner vi modellen för framtiden och vilken roll kristenheten har gentemot judarna. Det talas där om Levi stam som underhölls av de andra stammarna för att kunna utföra sin tjänst som präster. På samma sätt måste den enade kristenheten i framtiden friställa det judiska folket till att utföra sin uppgift; att vara ett rike av präster.
Då kommer araberna att kunna leva i fred och judarna kommer in i sin messianska uppgift. Detta är den enda vägen till fred. Om man inte väljer denna väg kommer världen att gå under med atombomber, tror Abraham Leenhouts.
Han har mycket att säga om tidsaspekten på "de yttersta tingen". I sin bok "Mannen med krukan" beskriver Leenhouts en del av skeendena i Uppenbarelseboken.
Vid sin uppenbarelse 1948 fick Leenhouts klart för sig att Bibelns sista bok egentligen är uppdelad i tre tidsepoker. Nyckelstället menar han är kapitel 10 som beskriver en alldeles speciell tidsperiod. Plågorna som drabbar jordens människor i kapitel 8-9 är inte samtida med plågorna i kapitel 15-16.
- Jag uppmanar alla bibeltroende kristna att pröva mitt budskap. Bibeln säger ju: "Förakta inga profetior, men pröva allt" (1 Tess 5:20-21).
Leenhouts pekar på att Johannes, som nedtecknade Uppenbarelseboken, faktiskt hindrades av Gud själv att skriva ner allt han hörde. Denna Guds hemlighet menar alltså Leenhouts vara den messianska tiden, alltså en tid när judarna bokstavligen kommer att vara ett rike av präster. Då kommer grödan att ge skörd tolv gånger om året och alla folk ska vända sig till Jerusalem.
Det som skiljer Leenhouts från den traditionella synen är att han menar att allt detta kommer att ske inom historiens ram, och att "uppryckandet" av dem på Jesus troende kommer att ske först efter den messianska tiden.
Under åren har en mängd förkunnare framträtt med olika tolkningar av Uppenbarelseboken och den yttersta tiden. Frågan inställer sig givetvis, varför ska man tro på just denne till synes enkle holländare framför en mängd andra, i mångas öron "större" predikanter?
Leenhouts blir inte förvånad över frågan.
- Till sist är det naturligtvis bara den helige Ande som genom andlig insikt måste överbevisa oss att det stämmer. En professor sa till mig: Det stämmer, det är vägledande! Flera andra har sagt samma sak. Många förvånas över denna bibeltolkning. Jag tycker att prövningen av en profetia måste börja med en bibeltolkning. Man måste ställa frågan: överensstämmer det med Skriften?
- Allt profeterande är ett styckverk och det gäller även mig.


Särtryck från Dagen 16/3 1995