Duvan segrar


Kära syskon!

Låt oss börja med att läsa från Matteus' evangelium 12:38-42:

"Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: 'Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.' Han svarade: 'Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.'"

Det måste ligga en mycket djup symbolik i detta, att Herren Gud låter den Helige Ande komma ner i form av en duva. En duva är, när allt kommer omkring, ändå bara en fågel, något skapat. Men vid Jesu dop kom den Helige Ande ner över honom i en duvas gestalt.
Namnet Jona betyder på hebreiska "duva". När vi slår upp Jes. 8:8, ser vi att stormakten Assyrien beskrivs som en stor rovfågel. Det är mycket märkligt, att Gud, när han vill omvända Assyrien, skickar en "duva" mot en "rovfågel". Mänskligt talat kan en duva aldrig besegra en rovfågel. Men för Gud är allting möjligt. I skapelsens morgon svävade Guds Ande över de väldiga kaos-vattnen, över "tohu wabohu". Guds Ande svävade över vattnen, eller som det egentligen står, "ruvade" över vattnen. Redan vid skapelsen övervann duvan de våldsamma kaosmakterna. På samma sätt kommer duvan, - det vill säga den Helige Ande - att besegra den politiska världens mäktiga kaosmakter av idag. Duvan kommer att besegra alla rovfåglar.

I Markus' evangelium ser vi att Jesus blev döpt i vatten, den Helige Ande kom över honom i form av en duva och sedan frestades han av avgrundens starka makt, djävulen. Anden - duvan - besegrade satan. I Mark. 1:13 läser vi att Jesus i slutet av perioden i öknen levde bland de vilda djuren och änglarna betjänade honom. Som servitörer dukade änglar bordet åt honom. En måltid gjordes iordning.
Det messianska riket börjar alltid med en måltid. Duvan hade till den grad övervunnit de vilda rovdjuren att lejon, tigrar och andra vilddjur låg som söta kattungar vid hans fötter. Så segrade duvan! Och duvan kommer alltid att segra!

Aposteln Petrus uttalar senare i den Helige Ande bekännelsen: "Du är Messias, den levande Gudens son" (Matt. 16:16). Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona,..." "Bar" betyder på arameiska "son". "Barjona" betyder alltså "duvans son". Jesus menar med andra ord: "Petrus, genom denna bekännelse är du en duvans son".
En son är alltid en avbild av fadern. Jesus vill alltså säga: "Barjona, nu har du den Helige Andes märke, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig utan min fader i himlen".

Ingen annanstans i Bibeln kallas Petrus för "Simon Barjona" utom i samband med denna bekännelse. Också jag hoppas att inför Guds ansikte få vara en duvans son. Jag hoppas att ni allesammans har duvans märke, det vill säga är uppfyllda av den Helige Ande. Detta är nämligen den enda kraft som kan besegra rovfågeln inom oss. Endast genom den Helige Ande kan vi besegra vårt kötts våldsamma krafter. Det gäller även rovfågeln utanför oss. Seger finns endast i Jesus och i duvans kraft.

Jona, duvan, får ett uppdrag. Han måste flyga i riktning mot den stora rovfågeln Assyrien. Men då blir Jona kluven. Av naturen är Jona rädd. Jag anser mig inte vara ett dugg bättre än Jona. Ty det är ingen lätt uppgift att som en fredlig duva vara tvungen att flyga mot en grym rovfågel. Assyrierna var på den tiden fruktansvärt grymma. När de hade besegrat ett folk, brukade de köra ner pålar med skarpa spetsar i jorden. De tillfångatagna bands till händer och fötter. Sedan lades de med buken ovanpå dessa skarpa spetsar. Tiotusentals fångar av olika folkslag spetsades på det sättet och pålens spets trängde allt djupare in i kroppen mot hjärtat.
Det var en mycket grym värld. Vi får inte underskatta ett uppdrag från Gud som innebär att man måste ge sig iväg till ett sådant land, till en sådan "rovfågel". Också i Holland har vi upplevt förskräckliga grymheter under den tyska ockupationen. När motståndsmän greps pressades de i förhören att ange ännu fria kamrater. Om de vägrade, band man taggtråd runt handlederna och vred om tills namnen på andra motståndsmän kom fram. Om man inte lydde, blev man av med händerna. En massa liknande saker försiggick. Det fascistiska riket var också en rovfågel. Nineve är, så att säga, en prototyp på alla barbariska, fasansfulla riken, som har dykt upp i världshistorien.

Duvan är deras motståndare. Jag kan förstå Jonas ångest. Genom den tyska ockupationen har också jag förstått litet mer om dessa grymma riken. Jag kan även känna med de ryska kristna i deras lidanden, folken i Baltikum, offren i Afghanistan och de förtryckta på Balkanhalvön. Som kristna kan vi känna hur världen lider. Djävulen är denna världens furste. Därför kan jag förstå en missionär, som är ängslig inför sitt uppdrag. När Jona fick sin kallelse, sade han: "Åh, Gud, jag gör det inte!" Han räknade sina slantar och tänkte: "Jag kan resa åt ett annat håll".

Jag kan begripa, att ett folk som Israel, som egentligen borde vara ett "Jona-folk" och ett rike av präster, hellre vore som vilket annat folk som helst i världen. Jag förstår mycket väl Jakobs fruktan. Judarna har en gudomlig kallelse och de är utvalda. Utifrån mig själv kan jag inte klandra det judiska folket. Det är ett överväldigande uppdrag att, i enlighet med Guds plan, vara en välsignelse för alla folk.
Om nu vi som kristen församling också har fått ett Jona-uppdrag, kan jag förstå, att många ryggar tillbaka för att verkligen vara en Jona. Vi har försummat uppgiften att vara en Jona för det judiska folket. Rom har försummat detta. Ja, egentligen har alla kyrkor och samfund nonchalerat Romarbrevet 9 - 11.
Ty Gud har sagt: "Evangeliet har kommit till er för att locka dem till avund" (Rom. 11:11). Gud kom till oss och bad oss: "Vill ni vara en Jona för mitt folk?"

Vi har negligerat denna kallelse. Jag vill inte anklaga någon. Jag vet, att evangeliets kallelser kan vara svåra. Men ändå är Jona-kallelsen i överensstämmelse med vad hela Skriften lär.
I Egypten dyrkades tjuren som en gud. Som motståndare mot denna tjur med sina vassa horn ställer Gud fram ingenting annat än ett slaktat lamm. Ni vet nog, att man i Spanien fortfarande ser på tjurfäktningar. De är dåraktiga, men de har en djup mytologisk bakgrund. Tjuren med sin alstringsförmåga och sina kraftiga horn betraktades under antiken som en gudom. Den var en nationalgud. När man i en kamp besegrade tjuren, stod det för seger över en fientlig makts gudom. Så samlades guvernörerna från alla provinser och man höll en fest med flaggor och vimplar och mycken pompa och ståt. Ty man ansåg, att när tjuren hade besegrats var också fienden slagen.
Men när Gud vill besegra Egypten, Assyrien och kejsar Augustus, och när Gud vill besegra Hitler, kommunismen och antikrist, använder han sig inte av mänsklig makt, utan vi ser hur han ställer upp duvan som motståndare.
Han ger dem det slaktade Lammet till motståndare. Just detta slaktade Lamm har sju horn (Upp. 5:6). Genom Golgata kors frigörs en maximal stötkraft! Det är vad de sju hornen betyder.
Duvan segrar! Jesus Kristus har segrat! Och djuren lägger sig till slut som kattungar vid hans fötter. Halleluja!
När Gud vill ställa upp någon mot kejsar Augustus, lägger han ett barn i en krubba. Han tar fram den lille David mot Goliat. Han placerar ett enat nattvardsbord mot antikrists makter.

Jag är övertygad om, att Jesus Kristus har besegrat denna världs kaosmakter. Jag klandrar inte Jona för att han först drog iväg åt ett annat håll. I berättelsen om Jona ser vi, att Gud är den han är. I sin stora kärlek arresterar han Jona. Gud släpper lös en stark storm över havet. Genom denna storm hamnar Jona slutligen i fiskens buk. I fiskens buk fanns inga linor kopplade till stjärten så att Jona kunde styra den. Han var helt utlämnad åt kaosmakterna. Endast Gud hade kontrollen. Gud visade honom åt vilka kaosmakter Jona hade utelämnat världen samtidigt som han bevarade Jona från dem. Världen utan Jona, utan duvan, och utan evangeliets budskap är ett enda kaos.

Gud lärde honom en läxa: Om du, min lilla duva, inte tar vara på din kallelse, utelämnar du världen åt kaos.
Om vi som kristen församling inte vill vara världens ljus och inte vill utföra vårt uppdrag som duva, utelämnar också vi världen åt kaos. Också vi upptäcker, att det inte finns några linor att styra med.
Vi är och bör vara jordens salt och världens ljus. Vi äger ett fast och tillförlitligt ord: det profetiska ordet. Vi har fått ett Jona-uppdrag och Gud kommer, liksom i Jona-berättelsen, att sända en storm över havet. Ett avgörande läge uppstod och kommer att uppstå. Israel kommer i sin förhärdelse att nå en absolut gräns. Också för oss kommer stormen att bli så våldsam, att ett avgörande läge uppstår. Då måste vi tillsammans i en enad bekännelse i Jesu blod föra Israel till Jesus.

Stormen tilltog. Skeppet var nära att krossas, en gränssituation uppstod. Då kom hedningarna till insikt om att religiösa mått måste vidtas. De började kasta lott. Det betyder egentligen att dessa hedningar, så långt de förstod, överlämnade hela situationen i Guds hand. Sjömännen hade god kännedom om väder och vind på havet men de förstod, att nu var det fråga om onormala omständigheter. Något övernaturligt var på gång. De gick ner i båten och fann Jona sovande. Den som bar på en kallelse förstod ingenting och visste egentligen inte vad han höll på med.
Likadant är det med Israel idag. De vet faktiskt inte vad de håller på med. På samma sätt förhåller det sig med alla kyrkor och samfund. I denna tids väldiga stormar vet inte heller de vad de ska ta sig till.
Så läser vi, att hedningarna sade till Jona: "Hur kan du bara sova? Ropa till din Gud!" (Jona 1:6).
De började kasta lott och överlät åt Gud att visa vad som var skulden till det hela. Vi finner ännu ett exempel i Bibeln på hedningar, som kastar lott: vid Jesu kors kastades lott om hans mantel utan sömmar, vävd i ett stycke.
Herren har uppenbarat för mig, att när den kristna församlingen världen över på nytt kastar lott, - det vill säga när den låter Herren ge de avgörande svaren, även när det gäller Israel - återfår Jesus sin mantel utan sömmar, i ett stycke: enheten i hans församling.

Det som Elia gjorde på berget Karmel var också att kasta lott. Det var inte fråga om några vanliga tärningar utan om två altaren. Vilket altare ska vinna? Kasta lott och låt Gud avgöra! Elden föll på Jahwes altare, Elias altare. Om vi är beredda att i enhet fira nattvard inför Guds ansikte och inför Israel och vill be Herren, vår Gud, att svara oss i dessa stormar, så ska han svara med tecken och under.

Det hände i Haag, när jag fick börja förkunna mitt budskap. Det var också för mig en svår kallelse. Till den gudstjänst, då vi för första gången firade nattvard, kom en kvinna som under 12 års tid hade bestrålats för sin rygg. Hennes ryggrad var helt förstörd. Läkarna kunde inte längre ge strålning. De hade gett henne sju sorter starka smärtstillande medel för att lindra smärtorna men hennes mage tålde dem inte. Hon kom nu till detta första nattvardsfirande i kyrkan. Blek och gråtande sade hon till mig:
"Pastorn, i natt stod jag vid kanalen utanför mitt hus färdig att kasta mig i, för smärtorna är olidliga. Jag är rådlös. Läkarna kan inte hjälpa mig längre." Jag svarade henne: "Var snäll och sitt ner. När vi firar nattvard tillsammans, ska jag be för er."
Det var första gången i min kallelse som jag blev konfronterad med "altartävlingen". Så bad jag vid nattvardsbordet: "Allsmäktige Gud, du vet vad du sade till mig 1948 och du vet vad som har hänt mig. Jag är bara en människa. Men om mitt budskap om församlingen och enheten i församlingen och om Israel är sant, hela då denna kvinna!"
I samma stund kom hon fram till mig och sade: "Jag känner inga smärtor längre!" Jag svarade då henne: "Gå till sjukhuset och låt undersöka dig!" En hel dag tog de röntgenbilder och undersökte henne. Hennes ryggrad är till denna dag kärnfrisk. Herren svarade på bönen. Duvan segrar! Jesus Kristus har segrat!
Nu vill jag inte påstå, att svaret alltid måste komma på detta sätt. Ett Guds svar i eld behöver inte alltid vara en helbrägdagörelse för kroppen utan kan innebära, att vi förstår vilken väg vi ska välja.
Det gäller också den komplexa frågan Israel - arabvärlden. Dessa råbarkade sjömän i den fruktansvärda stormen vände sig till Gud och började kasta lott. Gud svarade dem och sade: "Skulden är Jonas".

När vi i våra dagar börjar kasta lott och ber att Gud ska uppenbara orsaken till stormarna i vår tid, kommer han att utpeka Israel och vårt uppdrag gentemot Israel. Israel måste vara en Jona. Men vi måste först gå in i vår Jona-kallelse. Det är orsaken till att Gud släpper lös stormarna under 80-talet. Vi går mot en våldsam och stormig tid, som till slut kommer att leda hela världen in i en gränssituation, ett avgörande läge. Det skepp som mänskligheten sitter i hotas att krossas. Vi har Jona ombord.
Efter det att man hade väckt Jona och han hade krupit fram, får han stå till svars och han bekänner: "Jag är en hebré". Sjömännen frågar honom: "Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss? Varifrån kommer du? Från vilket land? Vilket folk tillhör du?"
Jona svarar då: "Jag är hebré, och jag dyrkar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra". Då greps männen av stor fruktan och sade till honom: "Vad har du gjort?" Ty männen förstod genom det som han berättade, att han var på flykt undan Herrens ansikte. Och de frågade honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?" Havet stormade allt våldsammare. Jona svarade dem: "Ta mig och kasta mig i havet så ska det lugna sig, för jag vet, att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er" . Männen fortsatte att ro för att nå land men de kunde inte. Havet bara stormade mer och mer emot dem.

När vi börjar att tala om problemet Israel och vårt gemensamma uppdrag gentemot det judiska folket, är det ingen som bryr sig till att börja med.
Sjömännen på skeppet visste nu. Och Jona var beredd att kastas överbord och därmed att överlåta sig åt Guds nåd. Ty när Gud ger ett uppdrag, är inte ens döden ett hinder för honom att slutföra det.
Sjömännen kastade emellertid inte Jona överbord. Också när vi vill låta detta budskap cirkulera i Sverige, kommer man först att rycka på axlarna och fråga sig: Vad kan Jona-berättelsen ha att göra med vår tids våldsamma politiska stormar? Vilket samband kan det finnas mellan Jonas skuld och det upproriska havet? Och de säger: Låt oss ha en politisk konferens i Madrid!... * (konferensen i Madrid kom 10 år senare 1991 som en start av fredsprocessen)
"... men männen fortsatte att ro" (Jona 1:13 enl. den nederländska Bibeln). Låt oss samlas till ekonomiska konferenser! "... men männen fortsatte att ro".

Också i FN fortsätter man att ro för att få fred i Mellanöstern och för att driva Sovjet ut ur Afghanistan."... men männen fortsatte att ro".
Vad är det som händer? Havet stormar mer och mer - tills dess att Jona-affären avslöjas och det blir klart vilken uppgift Kristi församling har. Ty utan Jesus klarar vi oss inte. Han har stigit upp till himlen för att uppfylla allt. Man kan försöka ro med mänsklig kraft och lita på politisk insikt. För mig får man gärna välsigna detta, men slutligen kommer FN ändå att misslyckas. Sveriges förre statsminister, som har blivit ombedd att medla i kriget Iran - Irak, kommer också att misslyckas. Ingen mänsklig kraft förmår något. Gudsriket kommer med kraft, med duvans kraft.
Jesus har segrat! Halleluja!
Denna värld är inte hopplös. Men hoppet finns endast i och genom Jesus: genom hans kors, genom den Helige Ande och genom att Gud uppenbarar sina vägar.

Till slut kastade sjömännen Jona överbord. Genom detta är han en bild på Jesus Kristus, som har kastats överbord för oss alla. Han har stått emot alla stormar och demoniska makter. Han har genom korset avslöjat och besegrat helvetets makter.
En församling, som i enhet vill leva i denna seger, som Jesus vunnit, ska få den Helige Andes kraft för att råda över kaosmakterna. "Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar uti Gudslammets blod!" Tror ni på texten i sången??
Då är ni mina syskon i Herren. Jag har inget annat budskap än Jesus Kristus och honom korsfäst.
Detta evangelium är Guds kraft. Ordet om korset är en Guds kraft till frälsning för nödställda människor, som hotas av att omkomma i de våldsamma stormarna. Det är också en Guds kraft till frälsning för de nationer, som hotas i de mäktiga stormarna. Ja, ordet om korset är en Guds kraft till att befria hela världen från djävulens makt. Jesus har vunnit seger!
Han möter oss i stormen och säger: "Var vid gott mod! Jag har övervunnit världen." Det är sant!
Jona är en prototyp på Jesus. Det påstår Herren själv i vår text. I honom har denna berättelse fullbordats.

Ett salladshuvud växer inifrån sitt hjärta, inifrån sin mittpunkt, sitt centrum. Så växer också Gamla och Nya Testamentet inifrån ett centrum - Jesus. De fullbordas endast i detta centrum, i honom.

När Jona hade varit i tre dagar och tre nätter i fiskens buk, kastades han upp på land. Där stod han, täckt av sjögräs och nersmetad med slem från fiskens mage. Det måste ha varit en förskräcklig syn. Ändå var detta Nineves apostel. Återigen får han order om att bege sig dit. "Och Herrens ord kom för andra gången till Jona", läser vi (Jona 3:1). Vilka underliga redskap har inte Gud! Men Herren fullbordar sin plan.

Jona ger sig iväg och kommer fram till Nineve. Han går genom stan och hans predikan är kort:
Om 40 dagar ska Nineve bli förstört.
Varma sommardagar kan man i Holland se glassförsäljare på gatan. Barnen upphör med lekarna, springer hem och säger: Mamma, glassförsäljaren är här. Jag vill ha en glass!
Jag föreställer mig, att det också fanns barn, när Jona gick genom Nineve. De kanske ropade: "Mamma, titta! Hör du? Han går och skriker om att staden ska förstöras om 40 dagar." Mamma tittar ut genom fönstret. Hon berättar sedan vad hon sett och hört för fadern, när han kommer hem om kvällen. I hela Nineve blev det en laddad stämning på grund av att Gud hade skickat denne egendomlige man. Jesus säger: "Anden ska överbevisa världen om synd därför att de inte tror på mig".
Gud förblir alltid densamme. Han kan skicka en enda människa. Han kan skicka Jesus, ty han är den verklige Jona. Han besegrar hela Nineve och hela världen. Det var ett stort under att Nineve, huvudstaden i det grymma assyriska världsriket, till slut böjde sig och ångrade sina synder.

Ty ni ska veta, att urkulle-mystiken var en viktig hörnsten i Nineve-bornas världsåskådning. När en baby föds och läggs på bordet, är naveln babyns högsta punkt. De antika folken i det gamla området hade i stort samma föreställning om världens skapelse. De menade: "I vårt land" - det kunde vara Babel, Assyrien eller Egypten - "har världen fötts fram. Världens högsta punkt är hos oss. Vårt område kom först fram ur kaosvattnen, ur fostervattnet. Hos oss finns naveln. Här har världen avnavlats. Hos oss finns alltings början."
Detta är, kortfattat, urkulletanken. Så tänkte man också i Babel, när tornet byggdes. Det hade också formen av en urkulle. Enligt deras mytologi skulle jorden just där ha varit förbunden med himlen genom en navelsträng. Just där skulle de himmelska gudarna uppenbara sig och skulle kungen sitta på sin tron. På så sätt fick kungen gudomlig makt och han "förgudligades". Kejsar Augustus hade också denna föreställning om urkullen. Man kan finna den hos alla folk. I Londons centrum finns än idag en plats, som kallas världens navel. Grekerna ansåg att Delfi var jordens navel. Där fanns en spåkvinna, Pythia. Enligt hednisk föreställning uppenbarade sig gudarna där.

Då kejsar Augustus "förgudligade" sin tron och sitt ämbete och lät skattskriva hela den då kända världen, lades barnet - Guds skapelses början - i krubban. Män, som stod på tornet och studerade stjärnorna, kom från Babels urkulle för att tillbedja det. Dessa stjärntydare från jordens navel studerade stjärnorna för att ge sin konung råd. Genom ett Guds under kom de till jordens verkliga navel, alltings centrum, Jesus. Så annonserade Gud sin sons födelse.

Det var alltså ett stort under, att Nineve gjorde bättring. Inte heller den stadens kung hade andra föreställningar: Jag tronar på jordens navel. Jag har gudomlig vishet.
Och så kommer denna underliga figur i smutsiga kläder av fiskens buk! Jag kan inte tänka mig, att han först gick till någon tvätt. Han fick gå som han var. Han vände upp och ner på hela Nineve. Kungen och folket, både stora och små, trodde. Kungen, som ansåg sig trona på jordens navel, utfärdade ett påbud: "Ingen människa må smaka något, inte heller något djur vare sig av fäkreaturen eller småboskapen, de må inte föras i bet, ej heller vattnas". Det var ett stort Guds under (Jona 3:7).
Men i allt detta återspeglas också vår tid. Vi behöver inte förtvivla. Vi får inte tro, att evangeliets ljus ska släckas som en rykande och illaluktande veke. Jesus har övervunnit världen. Han sade: "Jag är med er alla dagar". Honom är given all makt i himlen och på jorden. Han har all makt också över alla jordens kungar och regeringar. Han håller allt i sin hand, också när stora förändringar i Mellanöstern sker och skakar hela Abrahams tält. Dessa förändringar ska alltså beröra både judar och araber. Även araberna ska komma till Jesus. Herren har uppenbarat för mig, att det också finns ett budskap åt Hagar.
Jag hade förmånen, att få audiens hos kung Hassan av Marocko (1970). Jag fick tillfälle att säga till muslimska ledare: "Också Hagar blev omvänd".
Vi kan läsa detta i 1 Mos. 21:14-21. Hagar hade hånat det övernaturliga i Abrahams tält och hon skickades ut i öknen. Men där mötte hon en Guds ängel, när hon inte orkade längre och hade nått sin yttersta gräns. Också hennes livs skepp var nära att krossas. Stora och mäktiga stormar rasade omkring henne. Ängeln ropade: "Hagar, vad gör du här?" Då får hon se en vattenkälla och hon säger: "Gud såg efter mig också när jag inte såg mig om efter honom".
Hagar blev omvänd och fick gå tillbaka och underordna sig Sara. Gud har omsorg också om arabvärlden. Och just vid brunnen Beer-Lahai-Roi bosätter sig sedan Isak, Abrahams avkomma. Det var på denna plats som han först mötte Rebecka. Och där förökar sig Abrahams säd (1 Mos. 24:62-67; 25:11).

Jona hamnade mitt i stormen. Också judarna kommer att uppleva en storm, så våldsam, att deras "skepp" ska stå inför hotet att krossas. Även arabvärlden kommer att utsättas för denna storm. Alla kommer att hamna i en situation av "att-vara-eller-icke-vara", en gränssituation.
Liksom det för judarna gäller att barnens hjärtan måste vändas till fäderna och fädernas till barnen - för att upphäva det andliga avståndet mellan förfäder och efterkommande - måste också Hagars avkomlingar i arabvärlden nå den punkt, där Hagar blev omvänd. De måste nå den punkt, där de inser, att de har hånat Jakobs hus.
Gud hade utvalt Isak och Gud såg efter oss medan vi inte såg oss om efter honom. Det här är mitt budskap till arabvärlden och jag förkunnar det offentligt. Gud vill låta sitt ljus lysa över hela Abrahams tält. Jag tror, att fridsriket ska upprättas.
När Gud besöker Abraham vid Mamres terebintlund, talar han om Isaks födelse men i samma andetag också om Ismael. Därför är Jesus Kristus också arabvärldens frälsare.

Ni här i Sverige behöver inte ta politisk ställning för någon. Vi har ansvar för att rädda hela Abrahams tält genom kraften i evangelium. Också i våra dagar vill Gud sända ut duvan till den grymma världen.
Khomeini är ingen "duva". Han är en "rovfågel" med klor och vass näbb. Det grymma våldet håller hela världen i sitt grepp. Men jag tror på seger över Nineve! Jag tror, att duvan segrar.
Duvan besegrar varje rovfågel!

Ett stort under sker. Den 40:e dagen härskar i Nineve en outhärdlig spänning. Solen sjunker mot horisonten mer och mer. Slutligen går den ner. Hela Nineve andas ut: Han gjorde det inte!

En sådan stund ska också komma, när Israel blir frälst. Denna stund är världshistoriens fredagskväll. Då ska mänskligheten befinna sig i ett läge av "vara-eller-icke-vara". Då ska Guds knytnäve hänga hotfull över Mellanöstern och över hela vår värld i form av ett överhängande atomkrig. Men denna "knytnäve" ska öppna sig och bli till en välsignande faders hand. Då ska vi på nytt få uppleva detta: Han gjorde det inte! Ty Jesus har inte kommit för att förinta oss med atombomber, utan han har kommit för att uppfylla allt.
Jona-berättelsen är också en del av fursten Messias' trontal. Fadern har givit honom all makt i himlen och på jorden. Denna makt är den gudomliga kärlekens makt. Duvan kommer att segra. Lövhyddohögtiden kommer att uppfyllas, då hela jorden ska få glädja sig i en ny Sabbat.

"Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten" ("kabod", det vill säga "övertaget" ) "i evighet, amen" (Rom. 11:36).