INTERVJU MED ABRAHAM LEENHOUTS DEN 4 DECEMBER 1993 I HAAG, NEDERLÄNDERNA



Abraham Leenhouts har nyligen kommit ut med en ny bok, "Mannen med krukan". Den här intervjun handlar om tankarna bakom boken. Kan du berätta lite om dig själv?

Jag är född i Zeeuws-Vlandern i sydvästra Holland. Jag är bondson och har studerat teologi vid Fria Universitetet i Amsterdam. Sedan har jag varit predikant på olika platser i Nederländerna. Jag har också haft en deltidstjänst som sjukhuspräst på en psykiatrisk inrättning och varit fängelsepräst för nazistiska krigsförbrytare. Det är väl i all enkelhet vad jag kan säga om mig själv.
Just nu arbetar jag med att utveckla tankarna som uppenbarades för mig 1948.

Det skulle vara mycket intressant om du berättade om uppenbarelsen som du hade 1948 för jag förstår att den är upphovet till din verksamhet just nu.

Det hände 1948. Jag fick en genuin reformert uppfostran. Jag åtnjöt även fullt förtroende beträffande min undervisning i den reformerta läran på de olika platser där jag tjänade som predikant. Men 1948 upplevde jag en omvälvande händelse som skakade om mig ordentligt. Att profetia ännu var möjlig att få, låg utanför min horisont.

I augusti 1948 kom jag en dag in i mitt studierum. Jag upplevde att det fanns en ängel i rummet. Plötsligt hörde jag en oerhört stark stormvind. Jag såg ut genom fönstret. Allt var totalt stilla. Jag kunde inte förstå vad som hände mig, men jag kände att det var något alldeles särskilt. Därefter gick jag till sovrummet för att titta mig själv i spegeln. I studierummet fanns nämligen ingen spegel. När jag såg mig själv i spegeln såg mitt ansikte ut som om jag var död. Jag återvände till studierummet, där jag som genom en osynlig hand trycktes ner i min skrivbordsstol, allt medan dödssvetten rann av mig. Utan att jag hade någon makt över min hand började den skriva. De första ord som kom på pappret var: "Mina barn har bett och jag svarar."
Därefter följde budskap angående kyrkorna i Holland, om Israels-judarnas framtid, budskap om de sista verserna i Malaki och budskap över Uppenbarelseboken 10, dvs. om åskornas hemliga betydelse; Gudsrikets genombrott. Senare blev jag medveten om att 1948 var en höjdpunkt för stora andliga och politiska händelser:
Alltså, 1948 inträffade många stora händelser. Herren gjorde klart för mig att KV:s struktur, skulle i framtiden komma att stå i vägen för det judiska folkets omvändelse. KV är inte i stånd att föra judarna till Jerusalem. Inte heller den sekulära sionismen klarar av att upphäva judarnas världsomfattande exil. Detta leder till en världskris. Inte heller de som kallar sig renläriga kristna, som lever i "syndig" splittring, klarar av denna uppgift. Därför är budskapet så viktigt! Situationen i Mellanöstern går mot en allvarlig kris, till en situation av vara eller icke vara.
För förståelsen av budskapet är det viktigt att komma ihåg vad Jesus sa i Matt. 23:37-39 (1917). Jesus förutsa exilen som ett gudstecken på att han i sanning är sänd av Gud.
Judarnas nuvarande återvändande till Mellanöstern är inte på något sätt i överensstämmelse med Jesu ord i dessa verser. Gud har förstås i GT sagt att landet tillkommer dem, men på Guds villkor. Därför har de ständigt drivits i exil när de avfallit. Och när de omvände sig fick de återvända. Men nu står hela kristenheten i vägen för deras omvändelse. (genom KV:s struktur). Det som har hänt under 2000 år i kyrkohistorien är absolut inte i överensstämmelse med vad apostlarna har lärt.

Vad aposteln Paulus lär om förhållandet mellan judar och kristna finner vi i Rom. 9-11. Ta t.ex. Rom 11:31 (1917). Under de 2000 år som har gått har det inte blivit mycket av Paulus förkunnelse.
Under två långa Gudsdagar, alltså 2000 år, har de gått "Via Dolorosa". Men när "hedningarnas fullhet" kommer, som vi har ett säkert hopp om, (Rom. 11:25) blir hela Israel frälst. Paulus säger bokstavligen i Rom.11:32 att: "Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla." Bara här igenom kan freden i världen förverkligas. Allt annat är fåfänglighet.

Så din uppenbarelse gick ut på i stort sett att Israel har gjort fåfänga försök till fred i egen kraft och den enda vägen till fred är alltså den som kommer genom Gud. Det här är ju ett budskap som kanske många går emot och som kanske säger att det som händer idag är också av Gud och att de har fått sitt land är också av Gud. Hur har ditt budskap blivit mottaget, vi kan börja med 1948?

Utvecklingen i Mellanöstern är just nu mycket oroväckande. Naturligtvis måste vi vara positiva till varje försök att skapa fred. Men när man ser hur USA 1947 med utpressning drev igenom uppdelningen av Palestina, då bör man vara försiktig. Det är egentligen att muta. Utifrån folkrättsligt perspektiv är det totalt förkastligt. När allt kommer omkring gällde omröstningen i FN ett folkrättsligt beslut. Det står klart att åtskilliga stater röstade under utpressning, mot sina samveten.
Det judiska folket är bestämt till att vara ett "ombudsfolk", ett prästerfolk (2 Mos.19:6). Men på det här sättet kan de inte upphäva exilen. Det är bara ett mänskligt försök.
Dock, Herren har inte bara sagt: "Se ert hus ska stå öde och tomt". Han har också sagt att det kommer en stund då Israel upptäcker Jesus. Då kommer de att komma in i sin messianska uppgift; nämligen att vara ett rike av präster.
Det handlar egentligen inte om att fördela en bit mark mellan araber och judar, utan det viktiga är att fördela rollerna. Det handlar om den uppgift som det judiska folket har att utföra i den messianska tiden. Genom att sälja eller byta bort en bit av landet kan de aldrig uppnå fred. Jesaja 61 handlar om det kommande fridsriket. Där finner vi modellen för framtiden. Prästerna, dvs. Levi stam, underhölls av de andra stammarna för att kunna utföra sin uppgift. De var också opartiska vid rättsskipning. De behövde inte rätta sig efter någon speciell stam. På samma sätt måste också vi i framtiden, utifrån det enade nattvardsbordet, i analogi med den gamla modellen, friställa det judiska folket för deras messianska uppgift. Det står så i Bibeln och så har också Jesus menat det.

Vi läser i evangelierna att Jesus omedelbart efter dopet av Johannes besegrar djävulen i öknen, och direkt därefter följer en bild på fridsriket (Mark.1:9-13). Han besegrar djävulen och sedan dukar änglarna ett bord för honom och betjänar honom. Till och med de vilda djuren är stilla omkring honom. Det är en bild på att "de vilda djurens procession", som Daniel skriver om, har tagit slut. Det kanske är svårt att förstå, men det var det perspektivet som visades för mig 1948.

Varken den ekumeniska rörelsen eller rörelsen bland bibeltrogna, som jag nämnt förut, kan vara till någon välsignelse om de inte verkar för Israels framtida friställelse, såsom stammarna i Israel möjliggjorde Leví stams friställelse. På detta sätt måste Kristi församling över hela vår jord friställa det omvända judiska folket för deras uppgift. Då kan araberna leva i fred och judarna kommer in i sin messianska uppgift. Detta är den enda vägen till fred. Om man inte väljer denna väg kommer världen att gå under genom atombomber (Mal.4:5-6).
Jesus har aldrig förtigit att så skulle ske. Förhärligandet på berget är som en miniatyr-apokalyps. Efter den händelsen frågar lärjungarna honom: "Ska inte Elia komma först, innan det uppfylls som vi nu har sett?"
Jämför Matt 17:10, Mark 9:11. Då säger Jesus enligt Mark.8:12 "men jag säger er också (lägg märke till det lilla ordet också) att han redan har kommit ", och han hänvisar till Johannes Döparen. Också aposteln Petrus hänvisar till denna händelse i sitt brev (2 Petr.1:16-18).
Med andra ord; Jesu storslagna framtid, dvs. rikets genombrott, står i direkt relation till Elias uppdrag.
1948 uppenbarades det för mig att dessa texter; de sista verserna i Malaki om Elia, evangelietexterna och verserna i Petrus' brev om förhärligandet på berget har att göra med Uppenbarelsebokens 10:e kapitel.
I Upp.10 läser vi att en väldig ängel kommer ner till jorden. Han sätter sitt ena "eldsben" på jorden och sitt andra på havet. Han håller en liten bokrulle som är öppnad i sin hand, och han ropar med hög röst som ett lejon ryter. Ett lejons rytande har alltid varit en bild på profetiskt tal. (Jämf. Amos 3:7-8, Joel 3:16.)
När han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. Johannes ville skriva ned detta. Han hörde inte bara ett obestämt åskdån eller något liknande, utan det som han hörde hade ett innehåll, ja t.o.m. ett historiskt innehåll. För det han fick skriva ned var "vad som skulle ske härefter". (Upp.4:1)
Där fick han dock lägga ned sin penna. Fortsättningen visar att det är frågan om en härolds framträdande innan Jesu återkomsts stora dag. Vi finner tillägget i texten: "I de dagar då den 7:e ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda, har Guds hemlighet fullbordats" (Upp.10:7). Det finns alltså en för-uppfyllelse av den hemlighet som skall bli uppenbarad på den yttersta dagen, en slags förberedande uppfyllelse.
Därför hoppas jag, nu när den första delen av Shofar-serien, kallad "Mannen med krukan", kommer ut, och senare de följande delarna, vilka alla närmare förklarar mitt budskap, att den svenska kristenheten allvarligt ska studera dessa. För det hjälper att befrämja freden. Jag menar alla kristna, oavsett vilket samfund eller vilken kyrka. Därvid utesluter jag inte att ni som utgivare presenterar den färdiga boken för de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Du har redan kommit in på hur du vill sprida ditt budskap genom böcker och på annat sätt. Jag skulle gärna vilja veta om den här uppenbarelsen föregicks av ett intresse för judarnas situation i världshistorien eller om det kom ett intresse på grund av uppenbarelsen.

Nej, inte på något särskilt sätt. Jag syssselsatte mig inte med frågan om det judiska folket och hur den skulle lösas. Som ni kan läsa i min bok "Mannen med krukan" var jag mycket aktiv under den nazistiska ockupationstiden. I min första församling kom jag i kontakt med en hel del underjordisk verksamhet, men helst vill jag inte tala om detta. Jag har varit djupt engagerad i den underjordiska rörelsen. Jag var till och med tillsammans med judarna när de samlades ihop för vidare transport. Fast mer än medkänsla med deras lidande... nej, det hade jag inte. Inte heller hade jag någon lösning på deras situation. Jag kan inte finna någon psykologisk förklaring hos mig själv som kan förklara varför jag plötsligt konfronterades med deras situation.
I diskussionerna omkring mitt budskap stötte jag på ett oerhört starkt motstånd i de etablerade kyrkorna eller också att man var likgiltig. Lyckligtvis fanns det andra kristna i Holland, Schweiz och nuförtiden på många fler platser på vår jord som ..., Irian Jaya, och vidare Indonesien, Afrika som är villiga att undersöka budskapet och tro på det. I Afrika, närmare bestämt Malawi, blev de så gripna av budskapet att de gav mig ett hedersdoktorat. Jag kan inte värdera eller räkna i hur många hjärtan detta budskap redan har slagit rot. Men Gud har banat en väg för mig. Jag är helt oberoende. Jag kan föra ut mitt budskap så mycket jag vill och det ser jag också som ett Guds tecken.
Min enda avsikt är att vi skall bli ett i Jesus och att vi utifrån denna enhet ska nå Jerusalem, dvs. judarna. Min avsikt är att vi med nattvarden, det stora tecknet på Guds kärlek, ska kunna omfamna Jerusalem med Guds kärlek.

Beträffande Jerusalems framtid är jag mycket pessimistisk. Man har frågat mig hur jag ser på de fredsansträngningar som pågår nu. Jag skulle vilja beskriva det med en liknelse. Ni vet att det finns ett redskap som heter tång. Tångens övre del kallas käftarna och den nedre delen handtag. På det ena handtaget skulle man kunna skriva PLO, och på det andra Hamas. Men de har en gemensam skärningspunkt eller axel omkring vilken de rör sig. Avsikten är att krossa staten Israel. Bakom Hamas-rörelsen står Iran och alla andra fundamentalistiska strömningar i den muslimska världen, som t.ex. Hizbollah. PLO får för närvarande en hel del stöd från USA för sin pågående fredssträvan. Men båda två har avsikten att krossa Israel. Man ska inte heller underskatta andra krafter som t.ex. Kina. Det förekommer vapenhandel mellan Kina och Israel och kineserna säljer dessa avancerade vapen vidare till andra länder i Mellanöstern.
Allt detta kommer att utmynna i ett avgörande, ett vara eller inte vara, för hela världen. Därför uppmanar jag de svenska kristna mycket allvarligt: undersök mitt budskap! Jag är beredd att för vem som helst i detalj förklara det och träda fram och säga: detta är mitt budskap!

Jag har inte, någon gång sedan 1948 då jag fick uppenbarelsen, valt en sekteristisk väg. Jag har kontaktat min egen kyrka och sagt dem att Bibeln säger: "förakta inga profetior, men pröva allt" (1 Tess.5:20-21). Ännu idag säger jag samma sak. Varför gör jag det? Inte för att själv komma i rampljuset. Om en månad blir jag 79 år. Vad skulle jag annars vilja, än att befrämja världsfreden? Även jag ber Fader Vår, och att hans namn må bli helgat, att hans rike må komma. När jag ber detta, menar jag verkligen det. Därför är "Mannen med krukan" inte bara en bok bland andra böcker, utan den är en appell till den svenska kristenheten. Om den är en vetenskaplig skrift eller ett trosvittnesbörd, det spelar ingen roll, låt oss tillsammans tala om det här. Jag arbetar hårt för att framställa det så bra som möjligt. Må Gud välsigna det. Amen!

Du har berättat lite grann om hur det här budskapet togs emot av de kristna. Men när det gäller judarna kan man säga att du styker dem både medhårs och mothårs i olika frågor. Hur är gensvaret från judarna?

Jag har t.ex. varit på rabbin-konferenser och har där i korridorerna kunnat tala med dem, för jag hade naturligtvis ingenting att göra med deras interna angelägenheter. Jag har talat med många rabbiner bl.a. i Knokke (Belgien). En av de främsta engelska rabbinerna, Jacobowitz, träffade jag där. Under frukosten fick jag en plats mitt emot honom och fick tillfälle att tala länge med honom. Jag måste säga att de, dvs. judarna, har reagerat med respekt överallt där jag har talat med dem. Rabbinerna har överallt sagt till mig: "Ge oss detta skriftligt". Och det är ju det jag håller på med. När det är klart ska jag presentera det för rabbinerna men går då också till kyrkorna för att på nytt presentera det för dem. Om Gud bara ger mig lite mer tid att leva. Då ska jag säga till dem: "Ge ert svar på detta!"

Tillståndet i världen blir allt allvarligare och församlingen måste vara världens ljus. Men det klarar den inte av att vara utan det judiska folket. Det står i Bibeln: "Ni är världens ljus." (Matt.5:14). Den avgörande frågan är dock:
Är Jesus Messias eller inte? Vi behöver få en öppen och vertikal dialog i denna fråga. Vi måste tillåta Gud att ge ett svar på det, för Jesus har sagt: "Och när han (Anden) kommer, skall han låta världen få veta sanningen ifråga om synd och rättfärdighet och dom: i fråga om synd, ty de tro inte på mig; i fråga om rättfärdighet ty jag går till Fadern och I sen mig icke mer; i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd." (Joh.16:8-11. 1917.)
Världens furste är djävulen. Världsfreden är också en fråga om global exorcism. Det innebär att vi i Jesu namn hjälper djävulen till avgrunden. För frivilligt ger han sig inte. Staten ger bidrag till människor som går i förtidspension, men djävulen går inte frivilligt i förtidspension. Tvärtom, han vilseleder folken på ett fruktansvärt sätt.

Du har sagt att din uppenbarelse gav ett speciellt ljus över Uppenbarelsebokens 10:e kapitel och den sanning som uppenbarades för dig.Varför skall man välja att tro på din uppenbarelse om det är så att ingen annan har haft ljus över den här delen av skriften. Vad är det som bevisar att den tillsammans med din tolkning är rätt?

Till slut är det naturligtvis den Helige Ande som genom andlig insikt måste överbevisa oss att det stämmer. En av professorerna som var närvarande vid en konferens sade till mig: Det är verkligen fantastiskt om man undersöker detta hur det stämmer och han har prövat detta och det är det som jag återigen vill säga att pröva det och se efter om det stämmer med Guds ord i övrigt och om det stämmer med historien! Flera har sagt detta till mig.
Många är mycket överraskade av denna bibeltolkning. Därför tycker jag också att prövningen av en profetia måste börja med en bibeltolkning. Man måste ställa frågan: överensstämmer det med skriften? I denna korta intervju kan jag naturligtvis inte ge en tolkning av hela Apokalypsen dvs. Uppenbarelseboken. Nej, jag kan bara säga:
Lägg märke till att plågoserien i kapitel 8 och 9 inte är samtida med plågoserien i kapitel 15 och 16. De hör till olika tidsepoker. Det skeende som Uppenbarelseboken skildrar skall visa sig vara uppdelat i tre faser. Uppenbarelseboken kap. 10 delar upp det i tre delar, tiden före, efter och den tid som kap.10 representerar. Därför måste Uppenbarelseboken 10 tolkas och denna tolkning som jag ger måste prövas. Uppenbarelseboken 10 måste förklaras med hela Uppenbarelseboken som kontext, som en helhet. Jag är naturligtvis beredd att svara för min tolkning. Man kan inte göra mer än att man frågar sig: Ger det respons i mitt eget hjärta, övertygar det mig?

Någon gång har jag använt mig av ett exempel. Ta två tändstickor och lägg dem i form av en romersk sexa. Lägg sedan två tändstickor till höger om den som ett likhetstecken och sedan till höger om likhetstecknet lägger du två stickor som en romersk tvåa. Sex är naturligtvis inte lika med två, men om man uppmanar någon att flytta en sticka så att det stämmer klarar de flesta inte av det. Lösningen visas nedan:

VI = II

Flytta en sticka till höger om likhetstecknet så att det står VI med en sticka ovanför I efter V så att ett rottecken bildas det vill säga: roten ur I = I

Jag har testat mycket intelligenta personer men de klarade det inte. Om man flyttar en sticka som bildar tvåan så att sexan bildar tecknet roten ur ett erhåller vi att ett är lika med ett! Då stämmer det! Vad jag menar är följande: om tre småpojkar i 3-4 års åldern skulle få en sådan här fråga, och den ene plötsligt skulle komma på svaret, skulle de andra två säkert säga: Du kan det därför att din pappa har lärt dig det! När jag då säger:
"Hedningarnas fullhet och Israels frälsning som vi läser om i Romarbrevet 11:25, dessa två begrepp ska ni uppfatta som Guds näst sista hemlighet i Uppenbarelseboken 10, där det också talas om åskorna som förseglades - då stämmer hela apokalypsen! Då får jag också säga: Det har min pappa lärt mig! Sedan ska var och en säga: Naturligtvis! Likadant är det med det här. Jag säger också: Titta efter om det stämmer som jag säger! Därefter kan ni på nytt läsa Apokalypsen och den kommer att öppna sig helt för dig. Längre än så kan inte heller jag komma genom att använda symboler.

Den sista frågan jag vill ställa till dig Abraham är:
Finns det fortfarande delar i Bibeln som du inte förstår själv och som du inte har fått något ljus över?


Ja, Bibeln säger ju att vår kunskap och den profetiska gåvan är begränsade (1 Kor 13:9), och det gäller också mig. Efter Uppenbarelseboken 10 följer den sista ronden i historien, kap. 11-22. Efter återupprättelsen (kap. 10) kommer återigen ett stort avfall. Men det är enkelt uttryckt inte mitt område. Jag tror att i den sista ronden i historien, alltså efter upprättelsen och uppfyllelsen av kap. 10, skall Gud sända två vittnen. Den sista ronden har ännu inte börjat. Jag tror att Daniels bok har nära samband med den sista rondens tid. Därför håller jag mig till tiden fram till och med Upp. 10, eller egentligen till och med Upp. 11:1. För det hela leder till upprättelsen av templet, den Helige Andes tempel. Tyvärr kommer därefter ännu ett stort avfall som straffas med plågorna som beskrivs i kap. 15-16 osv. Men när vi har kommit så långt skall Herren ge mera ljus över detta.
Jesus sade till sina lärjungar: "Jag har ännu mycket att säga er men ni kan inte nu bära det". För mig räcker det så här, annars skulle det bli för mycket.

Tack!

Ingen orsak.