Kort svar till "Jobs-tröstare"


Bengt Ove Andersson skriver i sin artikel (Shalom över Israel nr 2) att Abraham Leenhouts gör sig skyldig till historieförfalskning i beskrivningen av omständigheterna för staten Israels tillkomst 1948.

Stiftelsen Laví Media som är utgivare av boken "Mannen med krukan" vill ej föra en djupare debatt men påpekar dock att den som utger sig för att komma med en profetia och som uppmanar andra till att pröva detta bör bli respekterad. Under det gamla testamentets tid fanns det de som utgav sig för att vara profeter och sa att allting var bra i Israel även om den verkliga situationen var en annan. Varje förskönande eller romantiserande beskrivning av verkligheten leder förr eller senare till en konfrontation med sanningen. Vi vill dock visa några referenser som beskriver USA:s agerande med utpressning i Mellanöstern-politiken. Några exempel är "O, Jerusalem" av Collins & Lapierre (sid 15, Granada Publ. 1982) samt en artikel i Svenska Dagbladet av Cordelia Edvardson (14/4 1994, sid 7).

Det centrala i Leenhouts budskap är inte händelserna 1948 även om han fick sin uppenbarelse då. Leenhouts menar att det viktiga är det judiska folkets andliga pånyttfödelse, som Paulus beskriver med orden "... liv från de döda" (Rom 11:15) och där de hednakristna har en roll i att locka Israel till avund. Den kristna splittringen och oförsonligheten hindrar detta men symboliskt visar "mannen med krukan" vägen till enhet. Han var den som visade vägen till den övre salen där Jesus tvättade lärjungarnas fötter, ett föredöme i ödmjukhet. I samband med detta instiftades nattvarden.

Leenhouts gör upp med flera teologiska läror som döljer eller omöjliggör ovanstående relation mellan judar och kristna. En sådan är ersättningsteologin där det nya förbundet ersätter det gamla. En annan lära är "Darby-ismen" där de kristna påstås lämna jorden innan judarnas återupprättelse. Mer information om hans budskap finns att hämta på Internet (www.crossnet.se/lavimedia).

Styrelsen
Laví Media
Box 2041
172 02 Sundbyberg

Längre och utförligare svar till "Jobs-tröstare"

Laví Media är ett förlag som drivs som en stiftelse och har också en målsättning att motverka antisemitism som omnämns i Bengt Ove Anderssons artikel. Laví Media har valt att bland annat publicera böcker av den nederländske pastorn Abraham Leenhouts. Skälet till detta är främst att han presenterar ett budskap som är radikalt nyskapande i synen på de eskatologiska frågorna och i synen på relationen mellan judar och kristna. Vårt syfte med detta inlägg är inte att starta en debatt utan att göra ett förtydligande där det finns feltolkningar i Bengt Ove Anderssons artikel. I början av april kommer vi att etablera en hemsida på Internet (www.crossnet.lavimedia) där utdrag ur böcker samt översatta predikningar kommer att förtydliga hans rika budskap.
Det som pastor Leenhouts framför i sin bok står han naturligtvis för själv. Då vi inte hinner översätta Bengt Ove Anderssons artikel till nederländska och invänta författarens svar ger vi ett svar utifrån en tolkning av hans budskap. Den som utger sig för att komma med en profetia och som uppmanar andra till att pröva detta bör bli respekterad. Under det gamla testamentets tid fanns det de som utgav sig för att vara profeter och sa att allting var bra i Israel även om den verkliga situationen var en annan. Det är heller inte svårt att inse att situationen i dagens Israel är mycket bekymmersam oavsett om fredsprocessen fortsätter eller ej. Jag har flera judiska vänner som bor i Israel och dessa är så spända över terrorn att de tex. inte vågar åka buss. Detta spända förhållande gäller ju dessutom oavsett vem som har "rätt eller fel".

Bengt Ove Andersson menar att Leenhouts gör sig skyldig till historieförfalskning i beskrivningen av omröstningsförfarandet i FN 1947. Frågan är väl snarare vilken "sanning" man vill se. Följande citat kommer från referens nr 14, kap 3, i "Mannen med krukan" som visar hur USA agerar med hot och utpressning i samband med omröstningen. Mentaliteten är så tydlig att översättning är onödig. Detta agerande är ju inte det judiska folket direkt ansvarigt för även om det är känt att USA har en inflytelserik judisk påtryckningsgrupp. USA:s agerande omöjliggör en fredlig lösning.

By direct order of the White House, the United States had exerted every form of pressure available to it on those nations in the United Nations opposed to partition or hesitant in their support of it. President Truman had personally warned the United States delegate to the United Nations, Herschel Johnson, to 'damn well deliver the partition vote or there will be hell to pay'. His adviser Bernard Baruch had shocked France's United Nations delegate, Alexandre Parodi with a blunt threat to cut United States aid if France opposed partition. (Collins & Lapierre: "O, Jerusalem" , sid 15, Granada Publ. 1982)

Detta agerande har fortsatt i efterspelet till Gulf-kriget. Den "nya världsordningen" som USA:s president George Bush ville skapa ledde till bland annat att Syrien fick/får stora ekonomiska bidrag, som tack för att man valde "rätt" sida, samt framtvingandet av fredsprocessen mellan Israel och Arabstaterna. Citatet nedan är från Svenska Dagbladet där Cordelia Edvardson visar vilka reaktioner som blir följden om man framtvingar eller "köper" fredsöverenskommelser.

Kung Hussein upprörd över FN:s trakasserier

En bitter kung Hussein poängterar att det inte leder någonstans att pressa Jordanien. Upprördheten gäller amerikansk utpressning. Om Jordanien skriver på fredsfördraget med Israel så kommer problemen med "överdrivet" många inspektioner av att landet följer Irak-blockaden att upphöra...
En av kungens närmaste rådgivare, doktor Abdulla Toukan, har tidigare på dagen gett svaret på kungens retoriska frågor. När han nyligen träffade en grupp amerikanska senatorer fick han klara besked, berättar Abdulla Toukan. "Skriv på fredsfördraget med Israel, och alla era problem kommer att lösas" lovade senatorerna. Dessa senatorer måste ha känt kung Hussein av Jordanien dåligt. Han sträcker på sina 160 centimetrar i stolen och förklarar med stor värdighet:
'Till skillnad från andra som kunde nämnas handlar vi enligt vår övertygelse. När vi strävar efter och arbetar för fred gör vi det inte på grund av påtryckningar utan av övertygelse.'
(SvD 14/4 1994, sid 7)

Att påtala ovanstående fakta har inte något med antisemitism att göra. Varje förskönande eller romantiserande beskrivning av verkligheten leder förr eller senare till en konfrontation med sanningen. Här kan det vara värt att påminna om Jesu ord: "Sanningen skall göra er fria". Att även Arabstaterna bedrev utpressning mot andra länder 1947 förändrar ingenting utan bara bekräftar att omröstningsprocessen var ungefär som det är idag, där intriger, påtryckningar och andra "metoder" är normalt.
Leenhouts har en mycket stor kärlek till det judiska folket och respekt för dess framtida roll men han sätter inte likhetstecken mellan Israel som politisk stat och Israel som det judiska folket. Leenhouts menar att förfarandet vid staten Israels bildande skiljer sig markant jämfört med tidigare uttåg från exilen då Guds medverkan var mycket tydligare. Denna brist får följder som är mycket tydliga idag. Fredsprocessen kanske kan leda till formell fred men knappast det som denna tidning har tagit som namn: Shalom över Israel.
Leenhouts budskap har presenterats för en svensk judisk teolog som dock inte såg någon antisemitism i hans budskap. I Nederländerna bemöts han även med en viss respekt från judiska rabbiner.

Ett annat kritiserat uttalande är "staten blir deras kors" samt att judarna efter 2000 års exil kommer till en "andlig avrättningsplats". Här handlar det alltså om en andlig avrättningsplats inte någon ny förintelse. Något gammalt måste dö i andlig bemärkelse, innan en pånyttfödelse kan ske. I analogi med Jesu uppståndelse på tredje dagen - från död till liv - följer också en återupprättelse för det judiska folket, liksom för hela mänskligheten. Denna återupprättelse är central i Leenhouts budskap. Paulus beskriver detta i Romarbrevet 11:15 med orden: "... liv från de döda".

Även inom judendomen ser flera rabbiner att en förändring måste ske för att tex. det tredje templet skall kunna byggas. En mycket intressant artikelserie från Internet av Dr. Yitzak Hayutman presenterar denna syn som har vissa paralleller med Leenhouts budskap som talar om upprättandet av det andliga templet (Upp.11:1), en Guds församling av judar och hedningar, en andens boning. Dr. Hayutman refererar till chefsrabbinen i Haifa 1989, Sh'ar Yashuv Cohen som ser att återuppbyggandet förutsätter en sinnesändring av hedningarna (araberna) men även att förändringen måste börja med judarna (artikel 1, "... A House of Prayer for All the Nations" , sid. 1).
I artikel 2 refererar han till rabbinen Adin Even-Yisrael (Steinsaltz) som menar (1990) att exilens tillstånd fortfarande råder i Israel då Guds närvaro (Shechina) saknas. Detta visar sig i att majoriteten av Israels befolkning inte ens är medvetna om denna brist (artikel 2, "The question of building the temple in our time", sid. 2). Dr. Hayutman menar vidare att detta visas av att de flesta människor i Israel "är mer intresserade av att titta på fotboll eller romantiska serier på TV än tillbedjan i något tempel".

Leenhouts menar däremot att förändringen måste börja med hedningarna, de kristna. Vägen till denna förändring visades symboliskt av "mannen med krukan", den man som visade lärjungarna till den övre salen där Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Jesus visade med detta att den som är "större eller mer värd" handlar i ödmjukhet mot de som inte förtjänar detta. Leenhouts skriver i bok nr 2 av Sjofar-serien, Apokalypsens sju Sjofarim (under översättning) att "mannen med krukan (vattenkrukan)" efterapas i begreppet "vattumannens tidsålder" som förekommer i New Age rörelsen (men har diametralt andra mål).
Leenhouts menar att denna ödmjuka attityd är en förutsättning för att skapa försoning där det finns splittring. Det är vägen till den sanna ekumeniken och till Guds påtagliga närvaro bland hedningarna, det som Paulus kallar "hedningarnas fullhet". Denna väg kommer också att leda in det judiska folket till det som kan kallas "judarnas fullhet" (Rom. 11:12) och det Messianska rikets upprättande på jorden. Guds närvaro blir då upprättad för både judar och hedningar (se kap 2). Det är detta profetiska perspektiv som är så viktigt för förståelsen av Leenhouts budskap. Beskrivningen av omständigheterna 1948 och framåt är bara viktiga för att förstå dagens situation.

Leenhouts gör upp med flera teologiska läror som innebär att relationen mellan judar och kristna saknar betydelse eller omöjliggörs. En sådan lära är ersättningsteologin där det nya förbundet ersätter det gamla. En annan lära är "Darby-ismen". Denna lära som utarbetades av John Nelson Darby på 1800-talet innebär ytterst att församlingens uppgift, att locka Israel till avund och som är vägen till Israels fullhet (Rom. 11:11) och även finns omnämnt i 5 Mos. 32:21, inte gäller. Denna lära har haft stort inflytande på bibelöversättningar under 1900-talet så att ovanstående sammanhang fördunklas. Det enligt Darby-ismen omedelbart förestående "uppryckandet" innebär att hedningarnas roll gentemot judarna i enlighet med Paulus undervisning i Rom. 11 omöjliggörs. Vägen till det judiska folkets stora framtid som "ett heligt prästerskap" (2 Mos. 19:6) tas bort. Som en konsekvens av att hedningarnas roll gentemot judarna tas bort, dyker tankar upp bland några kristna grupperingar som tex. "vi är den sista generationen". I detta tänkesätt finns det ingen plats för tankar om att det mest fulländade återstår, det Messianska riket på jorden. Paulus varnar för detta högmod i Rom. 11:17-18.

Bengt Ove Andersson gör i inledningen till sin artikel en förenkling av sammanhanget. Han säger där: "Den förbannelse han hänvisar till är Jesu ord i Matt. 23:38-39 'Se, edert hus ...".
Leenhouts hänvisar istället till det sammanhang som beskrivs i 1 Kung. 16:34 där Hiel fick betala priset för att han trotsade Herrens ord till Josua (500 år tidigare) om att ej återuppbygga Jerikos fästning och dess portar. Detta kostade honom både hans äldste och yngste son. Vidare menar han att Tyskland som nation står under en förbannelse som följd av Förintelsen och i enlighet med 1 Mos. 12:3. Leenhouts såg Tysklands delning som en resultat av denna förbannelse och att den situation som råder efter återföreningen är mycket farlig och har sin parallell med Hiels återuppbyggande. Det finns också en parallell med Jesu ord i Matt. 23:38-39: "Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde. Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I säger: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn!'" Leenhouts menar att om detta ord är sant måste detta gälla idag, även om staten har bildats. Det handlar alltså om att Guds närvaro och "shalom" saknas, inte omöjliggörandet av statsbildningen som sådan.
Man kan naturligtvis försvara statsbildningen utifrån mänskliga ställningstaganden. Visst, det judiska folket har all rätt att leva i fred och trygghet men det judiska folkets stora framtid som ett heligt prästerskap kommer inte att infrias av en kamp med vapenmakt.

Bengt Ove Andersson avslutar med att hänvisa till 2000-årig judeförföljelse i korsets tecken och att vi som kristna inte kan lägga på mer syndaskuld på det judiska folket. Beträffande Leenhouts syn på den 2000-åriga förföljelsen av judar i korsets tecken ber jag att få göra följande citat från inledningen i boken. Leenhouts redogör där för sin konfrontation med judar som hade samlats ihop före deporteringen till lägren i ett hus som kallades " Huset för kristliga intressen". Detta är hans reflektioner efteråt där han ställer följande fråga till kyrkorna och samfunden:

Är vår världs alla kyrkor tillsammans verkligen en ren återspegling av det som vi så gärna sjunger om i psalm 89: "Jag vet, att den fasta byggnaden, beviset på Din nåd, efter Din bestämda plan skall stå klar på evighetens dag?" Eller liknar dessa kyrkor och samfund mer en förstorad upplaga av "Huset för kristliga intressen"? Måtte i så fall den judiska kvinnans fråga till mig mitt i detta "Hus för kristliga intressen" dåna i alla katedraler och kyrkor till den grad att pelare och murar vibrerar. Och måtte då detta dån kombineras med vad jag skulle vilja kalla "ögonkontakt" med Förintelsens offer.
Alltså: frågan "Vet ni varför detta händer?" i kombination med en verklig ögonkontakt. Måtte den Helige Ande i den avgörande världskris, som närmar sig, också använda denna kombination på ett sådant sätt, att strupen på kyrkliga ämbetsmän och församlingsmedlemmar snörs ihop av rörelse och förfäran och endast tillåter sig snyfta: "Mea culpa, mea maxima culpa", min skuld, min mycket stora skuld.
(sid 2)

Styrelsen
Laví Media
Box 2041
172 02 Sundbyberg