Utgivarens förord till Shofar-serien
Laví Media har glädjen att för den svenska läsekretsen
introducera den första delen i Shofar-serien. I anknytning till serien
vill vi i korthet redogöra för den symboliska betydelsen av shofar
och dess användning i de judiska högtiderna.
Symbolisk betydelse av shofar
Mishna föreskriver att en shofar kan tillverkas av ett horn från
flera olika djur (får, get antilop etc.) utom från ett nötkreatur.
Anledningen är att ingen koppling får finnas till den gyllene
kalven från ökenvandringen. Under senare perioder föredrogs
hornet från en vädur för att påminna om väduren
som ersättningsoffer då Abraham skulle offra Isak. En böjd
shofar anses som mera lämplig då den symboliserar människans
lydnad för Guds vilja. Bibeln saknar förklaring varför man
skall blåsa i en shofar under nyårsdagarna. Det finns många
tolkningar men ofta framförs tio olika skäl tagna från Saadja
Ben Josef, ofta kallad Saadja Gaon. Dessa är:
1. Trumpeter används vid kröningar och Gud hyllas som konung på
den dagen.
2. En shofar används vid inledningen av jubelåret, från
nyårsdagarna till försoningsdagen (se även sista avsnittet:
Jubelåret).
3. Shofar användes då lagen togs emot vid Sinai. Det är
första gången som shofar- blåsandet omnämns (2 Mos.
19:16).
4. Profeterna jämför deras budskap med ljudet från en shofar.
5. Trumpetstötar användes av erövrande arméer vid
templets förstöring.
6. Väduren ersatte Isak.
7. Profeten Amos frågar: "Eller stöter man i basun* i en
stad, utan att folket förskräcks?" (Amos 3:6)
8. Profeten Sefanja talar om "Herrens stora dag" (domens dag)
som "en dag då basunljud* och härskri höjs mot de fastaste
städer och mot de högsta murtorn." (Sefanja 1: 14-16)
9. Profeten Jesaja talar om den stora shofar som proklamerar den messianska
tiden (Jesaja 27:13).
10. En shofar kommer att höras vid uppståndelsen på den
yttersta dagen.
* I orginaltexten används ordet shofar.
Judiska högtider
Under templets tid användes en shofar bland annat vid nyår, vid
avslutningen av Jom Kippur, försoningsdagen samt för att inviga
jubelåret (vart 49:e år). Hela månaden Tishri är
en månad av omvändelse som börjar med Rosh Hashana och följs
av Jom Kippur, Sukkot och Simchat Tora.
Rosh Hashana
Det judiska nyåret, Rosh Hashana, firas under två dagar någon
gång under september månad beroende på när det är
nymåne. Ett annat namn för Rosh Hashana är shofar-blåsandets
dag. Shofar skall blåsas bägge dagarna och förebådar
en dom över alla folk och upprättelse för Israel (Sak.9:14;
Ps.47; Jes. 27:13; 58:1). Högtiden firades i två dagar därför
att det var svårt att exakt förutse vilken dag som det var nymåne.
Efter den babyloniska fångenskapen antogs de babyloniska namnen på
månaderna och även tidpunkten för starten på det nya
året. Då fick också Rosh Hashana betydelsen av nyårsfest.
Tidigare användes endast ordningstal för månaderna, den
första månaden blev nu månaden Nisan etc.
Jom Kippur
Jom Kippur, försoningsdagen eller fastedagen, firas den tionde dagen
i månaden Tishri. Efter år 70 då inga offer längre
var möjliga fanns enligt rabbi Eliezer på 200-talet, tre vägar
till frälsning: bön, goda gärningar och botgöring.
Sukkot
Lövhyddohögtiden eller Sukkot firas från den 15:e till den
21:a dagen i månaden Tishri som skördehögtid och till åminnelse
av ökenvandringen under Mose (3 Mos. 23:34; 5 Mos. 16:13). Sukkot (av
sukka = lövhydda) har den ursprungliga betydelsen av en påminnelse
om Guds beskydd under ökenvandringen (3 Mos. 23:43). Den är också
en uppmaning till glädje (3Mos. 23:40). Invånarna i en sukka
är lika säkra som ett lejon i sitt bo (Ps. 10:9). En kung som
har Guds beskydd, har sin tron i en sukka och när han förlorar
beskyddet faller lövhyddan samman (Amos 9:11).
Då lövhyddan symboliserar beskydd är den också en
symbol för fred, sukkat shalom. Enligt Talmud kommer den Allsmäktige,
i kommande tider, att bygga en sukka för alla troende. En av Messias
uppgifter blir att påbjuda firandet av lövhyddohögtiden
för alla folk (Midrash Shochar Tov, tolkning av Ps. 21; jmf. Sak. 14:16,17,19).
I den post-talmudiska tiden (efter ca år 500), under perioder av förtryck
och förföljelser, fick lövhyddan betydelse som symbol för
hemlöshet och en påminnelse av beroendet av Guds beskydd.
Lövhyddohögtiden är också en symbol för vila och
avkoppling. Då var hela skörden avslutad och folket behövde
inte längre sova och arbeta ute på fälten. De var befriade
från oken och kunde återvända till sina hem.Simchat Tora,
Torafesten, glädje över lagen, avslutar lövhyddohögtiden
den 22 Tishri.
Jubelåret
Jubelår kommer av qeren jovel som betyder vädurshorn. Jubelår
firas på det femtionde året efter en cykel på 49 år
(7X7) där det vart sjunde år firas ett sabbatsår (2 Mos.
23:10-12, 3 Mos. 25:8-22). Jubelår firas sålunda vart 49:e år
men på det femtionde året som också är det första
året i nästa cykel. Jubelåret inleds
på försoningsdagen, (92 k; bild från illustrerad familjebibel,
1891, jubelårets ingång) den 10:e dagen i 7:e månaden
enligt den äldre tideräkningen Rabbinen Rashi betonade att sabbatsårets
cykel vart 7:e år måste hållas vilket indikerar att jubelårets
cykel var vart 49:e år.
Jubelåret kännetecknas av: återvinnandet av den personliga
friheten (slavar blev fria), återställandet av egendom samt den
enkla livsstilen.
Befrielsen från slaveriet skulle påminna slavarnas herrar att
de själva var ställda under en Herre, att allt de ägde var
till låns från den Högste. Både slavar och herrar
var del i samma samhällskropp och herrarna var därmed delaktiga
i slavarnas lidande. Återvinnandet av slavarnas frihet innebar att
samhällskroppen kom i balans.
Det andra särdraget var återställandet av egendom. Landet
tillhörde ytterst Herren och jordägarna hade detta till låns.
När de fattiga tvingades sälja sin egendom gällde detta endast
till jubelåret. Jubelåret återställde ägandet,
vilket går tillbaka till utdelandet av landet till Israels olika stammar.
Gud står för den rättvisa fördelningen.
Den enkla livsstilen betingas av att människorna skall förlita
sig på det som marken gav, det som inbringades under tidigare år
skulle räcka under jubelåret utan att marken skördades.
Gud skulle se till att det kom en riklig skörd som räckte i flera
år.
Väsentliga uppgifter ovan har granskats av Bengt Mosesson, Judiska
Församlingen, Stockholm. En del av uppgifterna är hämtade
från:
Abraham P. Bloch: The Biblical and Historical Background of the Jewish Holy
Days, KTAV Publishing House, Inc. N.Y., 1978.
Raphael Posner, Uri Kaploun, Shalom Cohen: Jewish Liturgy, prayer and synagogue
service through the ages, KETER Publishing House Jerusalem LTD., P.O. Box
7145, Jerusalem, Israel.
Tryggve Kronholm: Jubelåret, Verbum, Box 15169, 104 65 Stockholm,
1993.