Utgivarens förord till Shofar-serien


Laví Media har glädjen att för den svenska läsekretsen introducera den första delen i Shofar-serien. I anknytning till serien vill vi i korthet redogöra för den symboliska betydelsen av shofar och dess användning i de judiska högtiderna.

Symbolisk betydelse av shofar

Mishna föreskriver att en shofar kan tillverkas av ett horn från flera olika djur (får, get antilop etc.) utom från ett nötkreatur. Anledningen är att ingen koppling får finnas till den gyllene kalven från ökenvandringen. Under senare perioder föredrogs hornet från en vädur för att påminna om väduren som ersättningsoffer då Abraham skulle offra Isak. En böjd shofar anses som mera lämplig då den symboliserar människans lydnad för Guds vilja. Bibeln saknar förklaring varför man skall blåsa i en shofar under nyårsdagarna. Det finns många tolkningar men ofta framförs tio olika skäl tagna från Saadja Ben Josef, ofta kallad Saadja Gaon. Dessa är:

1. Trumpeter används vid kröningar och Gud hyllas som konung på den dagen.

2. En shofar används vid inledningen av jubelåret, från nyårsdagarna till försoningsdagen (se även sista avsnittet: Jubelåret).

3. Shofar användes då lagen togs emot vid Sinai. Det är första gången som shofar- blåsandet omnämns (2 Mos. 19:16).

4. Profeterna jämför deras budskap med ljudet från en shofar.

5. Trumpetstötar användes av erövrande arméer vid templets förstöring.

6. Väduren ersatte Isak.

7. Profeten Amos frågar: "Eller stöter man i basun* i en stad, utan att folket förskräcks?" (Amos 3:6)

8. Profeten Sefanja talar om "Herrens stora dag" (domens dag) som "en dag då basunljud* och härskri höjs mot de fastaste städer och mot de högsta murtorn." (Sefanja 1: 14-16)

9. Profeten Jesaja talar om den stora shofar som proklamerar den messianska tiden (Jesaja 27:13).

10. En shofar kommer att höras vid uppståndelsen på den yttersta dagen.

* I orginaltexten används ordet shofar.

Judiska högtider

Under templets tid användes en shofar bland annat vid nyår, vid avslutningen av Jom Kippur, försoningsdagen samt för att inviga jubelåret (vart 49:e år). Hela månaden Tishri är en månad av omvändelse som börjar med Rosh Hashana och följs av Jom Kippur, Sukkot och Simchat Tora.

Rosh Hashana

Det judiska nyåret, Rosh Hashana, firas under två dagar någon gång under september månad beroende på när det är nymåne. Ett annat namn för Rosh Hashana är shofar-blåsandets dag. Shofar skall blåsas bägge dagarna och förebådar en dom över alla folk och upprättelse för Israel (Sak.9:14; Ps.47; Jes. 27:13; 58:1). Högtiden firades i två dagar därför att det var svårt att exakt förutse vilken dag som det var nymåne. Efter den babyloniska fångenskapen antogs de babyloniska namnen på månaderna och även tidpunkten för starten på det nya året. Då fick också Rosh Hashana betydelsen av nyårsfest. Tidigare användes endast ordningstal för månaderna, den första månaden blev nu månaden Nisan etc.

Jom Kippur

Jom Kippur, försoningsdagen eller fastedagen, firas den tionde dagen i månaden Tishri. Efter år 70 då inga offer längre var möjliga fanns enligt rabbi Eliezer på 200-talet, tre vägar till frälsning: bön, goda gärningar och botgöring.

Sukkot

Lövhyddohögtiden eller Sukkot firas från den 15:e till den 21:a dagen i månaden Tishri som skördehögtid och till åminnelse av ökenvandringen under Mose (3 Mos. 23:34; 5 Mos. 16:13). Sukkot (av sukka = lövhydda) har den ursprungliga betydelsen av en påminnelse om Guds beskydd under ökenvandringen (3 Mos. 23:43). Den är också en uppmaning till glädje (3Mos. 23:40). Invånarna i en sukka är lika säkra som ett lejon i sitt bo (Ps. 10:9). En kung som har Guds beskydd, har sin tron i en sukka och när han förlorar beskyddet faller lövhyddan samman (Amos 9:11).
Då lövhyddan symboliserar beskydd är den också en symbol för fred, sukkat shalom. Enligt Talmud kommer den Allsmäktige, i kommande tider, att bygga en sukka för alla troende. En av Messias uppgifter blir att påbjuda firandet av lövhyddohögtiden för alla folk (Midrash Shochar Tov, tolkning av Ps. 21; jmf. Sak. 14:16,17,19). I den post-talmudiska tiden (efter ca år 500), under perioder av förtryck och förföljelser, fick lövhyddan betydelse som symbol för hemlöshet och en påminnelse av beroendet av Guds beskydd.
Lövhyddohögtiden är också en symbol för vila och avkoppling. Då var hela skörden avslutad och folket behövde inte längre sova och arbeta ute på fälten. De var befriade från oken och kunde återvända till sina hem.Simchat Tora, Torafesten, glädje över lagen, avslutar lövhyddohögtiden den 22 Tishri.


Jubelåret

Jubelår kommer av qeren jovel som betyder vädurshorn. Jubelår firas på det femtionde året efter en cykel på 49 år (7X7) där det vart sjunde år firas ett sabbatsår (2 Mos. 23:10-12, 3 Mos. 25:8-22). Jubelår firas sålunda vart 49:e år men på det femtionde året som också är det första året i nästa cykel. Jubelåret inleds på försoningsdagen, (92 k; bild från illustrerad familjebibel, 1891, jubelårets ingång) den 10:e dagen i 7:e månaden enligt den äldre tideräkningen Rabbinen Rashi betonade att sabbatsårets cykel vart 7:e år måste hållas vilket indikerar att jubelårets cykel var vart 49:e år.
Jubelåret kännetecknas av: återvinnandet av den personliga friheten (slavar blev fria), återställandet av egendom samt den enkla livsstilen.
Befrielsen från slaveriet skulle påminna slavarnas herrar att de själva var ställda under en Herre, att allt de ägde var till låns från den Högste. Både slavar och herrar var del i samma samhällskropp och herrarna var därmed delaktiga i slavarnas lidande. Återvinnandet av slavarnas frihet innebar att samhällskroppen kom i balans.
Det andra särdraget var återställandet av egendom. Landet tillhörde ytterst Herren och jordägarna hade detta till låns. När de fattiga tvingades sälja sin egendom gällde detta endast till jubelåret. Jubelåret återställde ägandet, vilket går tillbaka till utdelandet av landet till Israels olika stammar. Gud står för den rättvisa fördelningen.
Den enkla livsstilen betingas av att människorna skall förlita sig på det som marken gav, det som inbringades under tidigare år skulle räcka under jubelåret utan att marken skördades. Gud skulle se till att det kom en riklig skörd som räckte i flera år.

Väsentliga uppgifter ovan har granskats av Bengt Mosesson, Judiska Församlingen, Stockholm. En del av uppgifterna är hämtade från:

Abraham P. Bloch: The Biblical and Historical Background of the Jewish Holy Days, KTAV Publishing House, Inc. N.Y., 1978.

Raphael Posner, Uri Kaploun, Shalom Cohen: Jewish Liturgy, prayer and synagogue service through the ages, KETER Publishing House Jerusalem LTD., P.O. Box 7145, Jerusalem, Israel.

Tryggve Kronholm: Jubelåret, Verbum, Box 15169, 104 65 Stockholm, 1993.