Svar till Rabbin Robert L. Wolkoff


Förlaget Laví Media framför ett tack till Robert Wolkoff för hans insändare. Den belyser en viktig fråga som har aktualitet i dessa dagar, då det är 50 år sedan förintelselägren öppnades.
Laví Media har översatt Robert Wolkoffs insändare till nederländska för att Abraham Leenhouts själv skall kunna ge ett svar. Leenhouts har skrivit flera böcker som behandlar hans budskap, där "Mannen med krukan" är den första utgiven på svenska. Den ger en tydligare bild än vad som kan sammanfattas i en kort intervju.

Beträffande konfrontationen med Förintelsen och kristenhetens skuld gentemot det judiska folket skriver han i "Mannen med krukan":

När jag försöker överblicka den väg, som det judiska folket har fått vandra under snart två tusen år, blir alla måttstockar oanvändbara. Det handlar om alltför stora saker för att rymmas inom ramen för mänskliga analyser. Redan för cirka femtio år sedan konfronterades jag med "mysteriet Israels" mörka sida. I byn Vlagtwedde, där jag var predikant, samlades judarna upp och föstes ihop i "Huset för kristliga intressen".
Hur kunde detta ske? "Kristliga intressen"- finns det möjligen en symbolik i detta? Jag kände mig tvungen att gå in dit för att ta avsked av dessa hederliga, enkla medborgare. När jag kom dit, stod fascister på vakt vid ingången, beväpnade med kulsprutepistoler. "Vill ni också följa med till Polen, pastorn?" frågade en av männen. Jag svarade "Nej. Är människorna härinne fångar?" Han bejakade detta och jag sade "Kristus befaller mig att besöka fångar." Utan att be om lov gick jag in.
(sid 1)

... liknar dessa kyrkor och samfund mer en förstorad upplaga av "Huset för kristliga intressen"? Måtte i så fall den judiska kvinnans fråga till mig mitt i detta "Hus för kristliga intressen" dåna i alla katedraler och kyrkor till den grad att pelare och murar vibrerar. Och måtte då detta dån kombineras med vad jag skulle vilja kalla "ögonkontakt" med Förintelsens offer.
Alltså: frågan "Vet ni varför detta händer?" i kombination med en verklig ögonkontakt. Måtte den Helige Ande i den avgörande världskris, som närmar sig, också använda denna kombination på ett sådant sätt, att strupen på kyrkliga ämbetsmän och församlingsmedlemmar snörs ihop av rörelse och förfäran och endast tillåter sig snyfta: "Mea culpa, mea maxima culpa", min skuld, min mycket stora skuld.
(sid 2)

Leenhouts skriver om staten Israels roll:

När det gäller judendomen har jag fått se, hur detta judiska folk har tvingats gå en väg genom historien som är nästan parallell med Jesu väg. På samma sätt som han kastades ut ur Jerusalem och drevs fram längs Via Dolorosa för att till slut nå avrättningsplatsen, så slängdes också det judiska folket år 70 ut ur Jerusalem och jagades under nästan 2000 år längs Via Dolorosa för att slutligen komma till sin andliga avrättningsplats. Staten kommer att bli deras kors." (sid 3)

Det handlar alltså om en andlig avrättningsplats. Något gammalt måste dö i andlig bemärkelse, innan en pånyttfödelse kan ske. I analogi med Jesu uppståndelse på tredje dagen - från död till liv - följer också en återupprättelse för det judiska folket, liksom för hela mänskligheten. Denna återupprättelse är central i Leenhouts budskap. Paulus beskriver detta i Romarbrevet 11:15 med orden: "... liv från de döda". En tidigare bok av Leenhouts: "My Vengeance is Mercyful" ("Min hämnd är barmhärtig") syftar på denna återupprättelse.

Till sist ett bemötande av Robert Wolkoffs sammanfattning: "Teologin som underbygger Leenhouts profetia är inget annat än ett försök att skifta skulden för judarnas lidande från de verkliga ansvariga till de judiska offren själva." Följande citat ur "Mannen med krukan" ger en annan bild av skuldfrågan efter Förintelsen:

Medan blodstanken från miljoner offer och röken från krematorierna ännu inte hade skingrats, reste man omedelbart efter Förintelsen år 1949 krav på "Wiedervereinigung" ("återförening") och använde i det sammanhanget Guds namn. Som om Tyskland skulle kunna hoppa över den enorma blodpölen från sex miljoner judar plus miljoner offer ur andra folk med en hoppstav kallad "nåden av att vara senare född"!* Dessutom har man eftersträvat en "Endlösung" ("slutgiltig lösning") för det utvalda folket och därmed regelrätt gått emot Gud och hans frälsningsplan. "Wiedervereinigung" utan en radikal omvändelse är lika med självmord." (sid 5)
* citat från sentida uttalande av Helmut Kohl

Styrelsen för
Laví Media
Box 2041
172 02 Sundbyberg