Detta avsnitt är hämtat från boken "Altartävlingen". Hans visionära upplevelse beskrivs främst i avsnitt nedan med rubrik "Kallad 1948".

Inledning


Inga dörrar var öppna. Inga fönster stod och smällde. Plötsligt kom "från himlen ett dån, som av en stormvind, och fyllde hela huset där de satt". Mitt i den folkhop, som hade samlats, förkunnade lärjungarna, drivna av den Helige Ande, "Guds stora gärningar" på alla de länders språk som fanns bland de högtidsfirande, vilka kommit för att tillbedja i Jerusalem.
"Guds stora gärningar", om vilka apostlarna vittnade, består inte av lösa improvisationer. Allting visar ju på att det finns en fastställd plan, en helig blåkopia, och därför även ett planmässigt Guds handlande i uppfyllandet av den judiska festcykeln.
Tre gånger om året skulle Israel gå upp till Jerusalem för att tillbedja under de stora högtiderna. Också när Gudsriket en gång ovillkorligen bryter igenom bland världens alla folk, skall det visa sig, att "Guds stora gärningar" helt och fullt stämmer överens med den gamla kalendern.
Det som Gud förordnat på denna jord beträffande festcykeln, använder Han vid uppfyllelserna som punkter på sin egen DAGORDNING. Exakt på påskdagen ger Han sin Son såsom Lammet, som tar bort världens synd. När sedan pingstdagen gryr, utgjuts den utlovade Anden just på denna dag.
Denna precisa ordning föranleder frågan: Den tredje festen då, lövhyddohögtiden? Har den strukits från Guds dagordning? Är den förnämsta högtiden inte längre avsedd att uppfyllas inom världshistoriens ram? Saknas en länk? ... NEJ. Även lövhyddohögtiden kommer oåterkalleligen att uppfyllas.
Om denna kommande uppfyllelse handlar denna bok. Guds rike har kommit nära. Detta Rikes genombrott har mycket nära samband med "hedningarnas fullhet och det judiska folkets förverkligande av sin messianska bestämmelse".
Vi närmar oss fulländningens förgård. Apokalypsen talar om detta näst sista tidsavsnitt i världshistorien i en fördold symbolik. Läs Uppenbarelsebokens tionde kapitel! Det finns nämligen ett oskrivet blad i den sista bibelboken (Upp. 10:4).
Aposteln Johannes fick klippa bort en bit av den apokalyptiska filmen: "Skriv inte upp det!"
Emellertid gäller också för denna näst sista hemlighet Amos´ ord: "Sannerligen, Herren, Herren gör alls ingenting utan att ha uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna" (Amos 3:7).
Åskorna förblir inte förseglade för evigt.
- Tre gånger hålls festcykelns uppfyllelse hemlig.
- Tre gånger låter Gud genom profetia avslöja denna hemlighet.
- Tre gånger innebär högtidernas uppfyllelse en mycket överflödande Guds barmhärtighet.

Kallad 1948


Herren ingrep på ett mycket märkligt sätt i mitt liv, när jag år 1948 återvände från semestern och med liv och lust ville återgå till mitt arbete som predikant i den reformerta kyrkan i Enschede. Plötsligt inträffade ett under, så överväldigande, att varje beskrivning kommer till korta.
Helt oväntat blev mitt arbetsrum uppfyllt av ljus och eld. I anden hörde jag en väldig storm och fick uppleva en änglauppenbarelse. Jag gick fram till fönstret och konstaterade att utanför var allt vindstilla. Därefter gick jag till sovrummet, tittade mig i spegeln och lade märke till att jag såg ut som en död. Sedan återvände jag till arbetsrummet, tog fram, såsom ledd av en osynlig hand, ett anteckningsblock och satte mig vid mitt skrivbord. Då talade Herren ordagrant: "Mina barn har bett och Jag svarar ..."
Herren talade om Israels framtid och om den kommande världsväckelsen. Han gav budskap till kyrkorna och visade mig därefter flera dagar i sträck, i brinnande visioner, överensstämmelsen mellan Malakis sista verser och Uppenbarelsebokens tionde kapitel.
Varje ord for igenom mig som en eldslåga. Dödssvetten droppade från mig och utan att jag hade någon som helst makt över vare sig hand eller tankar, kom mening efter mening i bestämd ordning på papper.
Gud avslöjade hemligheten i Uppenbarelsebokens tionde kapitel: Åskornas hemlighet, det förseglade näst sista mysteriet. Jag konfronterades i anden med Jesu dödsångest i Getsemane, med Hans lidande på korset och gudsförgätenheten men också med den omätliga kraften i Hans uppståndelse och framtid. Växelvis måste jag se vår oändliga skuld till Hans Blod och rikedomen i Hans förbarmande i den kommande väckelsen.
Ett budskap omöjligt att förtiga
När Herren talar, är det omöjligt att förtiga Hans budskap. Detta har alla profeter fått erfara och Jeremia erkände det helt öppet:
"Men när jag sade: 'Jag vill inte tänka på honom eller vidare tala i hans namn', då blev det i mitt hjärta som om där brann en eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig för att uthärda den, men jag kunde det inte" (Jer. 20:9).
Så är det också för mig omöjligt att hålla tyst om budskapet och synen på ändens tid, som givits mig i direkta ord och visioner. Jag avlägger härmed en förklaring, som inför Guds ansikte har en eds allvar och tyngd:
"Herre Gud, Du vet, att jag är medveten om intet annat än att Du bokstavligen talade 1948 och jag vidarebefordrar efter bästa förmåga denna upplevelse och den exegetiska insikt, som omedelbart framsprungit ur den."
Å andra sidan åligger det emellertid alla, som tror på Jesu Kristi namn, att handla enligt riktlinjerna i 1 Thess. 5:20-21, när en profetia riktas till dem:
"... förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, ..."
Paulus menar inte med detta att vi omigen måste börja granska och pröva profeter som Jesaja och Jeremia.
Han menar: när Herren talar mitt i församlingen eller när någon påstår sig ha ett budskap från Gud, skall man inte utan vidare förbigå detta. Man skall inte "förakta" det, utan pröva dess innehåll för att se om det överensstämmer med den Helige Andes avsikt och med Skriftens budskap.
Tack vare det judiska folkets kallelse, en kallelse som Gud aldrig har tagit tillbaka, kan uppropet riktas även till detta folk:
"Undersök detta! Ni tilltalas med anledning av er andliga uniform. Ni är och förblir jordens utvalda prästerfolk."
Vidare riktar jag mig mycket medvetet också till islam med detta budskap. Även för de islamiska folken kan en politisk lösning endast uppnås genom en religiös lösning.
Abrahams hela tält kommer att hamna i den sista tidens stormar. Kains klubba har i hög grad fulländats. Varje ny typ av vapen, som tillverkats, har också alltid blivit använt. Atombomben är överallt på frammarsch, också i världens politiska nervcentrum Mellanöstern. Mördaren från första början, djävulen, är synnerligen aktiv.
- Kommer han att bindas?
- Kommer en sabbatsblomma att slå ut på den taggiga stängeln av 6000 års mänskliga historia?
- Kommer ett fredsrike att upprättas inom världshistoriens ram?
Eller återstår det för oss endast att räkna med en nedåtgående linje, med förstörelse och sönderfall, tills mörkrets fruktansvärda makt har utbrett sina svarta vingar över alla folk?
Den som enbart utgår från situationen som den ser ut idag, kan lätt hemfalla åt ett förtvivlat domedagstänkande. Det ser sannerligen ut som om kaosmakterna i detta nukleära sekel redan tagit överhanden definitivt. Vår planet liknar ett enda hopplöst, våldsamt och blodigt kaos. Natten har redan kommit och ingen stjärna förebådar morgonen till en ny dag.
Vi har kommit nära världshistoriens fredagskväll.
Vem skall tända sabbatsljusen?